Menu

Att hantera prestationskrav

Det bor en liten tävlingsmänniska inom mig. Det har det nog alltid gjort även om jag inte alltid reflekterat över det själv. Tävlingsmänniskan likställer jag numera med min drivkraft.

För mig är det otroligt viktigt att behålla balansen och huvudet över vattnet. I livet. I mitt yrke. I min egen träning och framför allt som en förebild i det samhälle där många hamnar på kant med sig själva. Och kanske den viktigaste anledningen av dem alla, för att liksom behålla mig själv glad och hälsosam.

När jag slutade springa på allvar för en herrans massa år sedan, sprang jag mycket och snabbt. Toksnabbt. När jag sedan några år senare skulle sätta igång igen – var samma drivkraft som idag är en av mina bästa vänner, min egen värsta fiende. Jag hade otroligt svårt att inse att jag inte kunde springa lika snabbt som innan.

Idag ligger mitt fokus på cykling och för att ha en stark och lycklig kropp i mitt jobb. Att utöver cyklingen vara så allsidigt tränad som möjligt så att jag hanterar de flesta utmaningarna som kommer i min väg.

Jag har inte kunnat springa ordentligt på ett tag nu pga problem med min baksida. Jag har saknat löpningen och tycker den är ett fantastiskt bra komplement till allt annat jag gör. Så nu springer jag igen. Kravlöst. För att bibehålla balansen. Löpningen fungerar som ”genomsköljare” och andrum. Lättsam (kanske inte alla gånger, men i alla fall som utgångsläge).

Jag väljer att springa utan klocka. Utan appar. Enbart på känsla och med borgskala som mått på min egen ansträngning. Inga krusiduller och väldigt avskalat. Jag har inget syfte eller anledning just nu, att jaga tider, det gör jag på cykeln.

Vad jag vill säga är att jag också brottas med prestationsdjävlar ibland, inte att förväxla med samma härliga drivkraft som jag har på cykeln, men jag har lärt mig genom den resa jag gjort hitintills att hålla dem i schack så att min insida är lugn och lycklig. Visst misslyckas jag ibland, jag är inte mer än människa och ibland surar jag över ett tungt löpsteg som kanske veckan innan var lätt.

Oftast i efterhand känns det ganska löjligt. Det är som med allt i livet – vissa dagar är bara bättre än andra.



I mitt kök

 

I frysen

Bär – oftast hallon och jordgubbar och allra helst ekologiska och svenska. Bananer till fluffiga smoothies (min favorit är med jordnötssmör och hallon) och grymma desserter.

Sempers glutenfria fjällrundor som jag brukar värma/rosta i ugnen. Borde verkligen skaffa en rost.

Slattar av rött vin till långkok i höst.

I kylen

Oatleys matlagningsgrädde. Den med mest fetthalt i. Oatleys creme fraîche och havremjölk trängs med på hyllorna med Soyatoos Cocos Whip. Det brukar välla över med grönsaker och frukt – det som alltid finns är advokado, vitlök, röd chilli och blåbär. Riktigt smör, laktosfritt, till att steka den där perfekta hängmörade och ekologiska köttbiten.

I skåpen

Jordnötssmör till bla den kanske godaste såsen till Spring Rolls. Kokos-, raps- och olivolja. Balsamvinäger. Rapsoljan gärna från Österlen och olivoljan brukar vara sådär snuskigt dyr och härligt smakrik.

Frön av alla slag – linfrö, solrosfrön, pumpakärnor, semsamfrön mfl. Nötter – oftast cashewnötter och mandel. Glutenfria havregryn. Ris och glutenfri pasta. Honung och allehanda glutenfria mjölsorter för experiment till glutenfria bak. Fiberhusk som är magiskt för det sistnämnda.

Kosttillskott

R2 från Enervit – bästa återhämtningsdrycken efter hårda pass. D-vitamin och Zink, samt Omega-3. Coldenzym. Andra Enervitprodukter för race.

Vad har du i ditt kök Elin, Sara, BettyMina Träningstajts, Orka Mera Anna och Trend och Tränings Anna

 

oatley

 

Cykla Sörmlandsleden från Björkängen till Rudan

Igår hade jag långpass på schemat. 5 timmar skulle jag och J skrapa  ihop och bestämde oss för att cykla från oss till Sörmlandsleden vid Bagarmossen och sedan följa den ut till Rudan och rulla snällare hem med asfalt. J fick ett ryck för något år sedan och sprang Sörmlands Ultra Maraton – precis samma sträcka ungefär.

Jag bor mitt på Kungsholmen så jag brukar cykla ut till Björkhagen förbi Hammarbybacken och sedan vid parkeringen till  Björkängens Golfbana ta in på Sörmlandsleden. Sedan är det bara att följa de oranga markeringarna.

Det känns som man snäppat upp markeringarna lite, det är betydligt enklare just nu att följa dem.  Vi körde etapp 1 – 4. Fortsätter man sedan hamnar man ute i Lida. Hela Sörmlandsleden har 62 etapper och är totalt runt 100 mil.

Vi kör ganska ofta Sörmlandsleden första sträckan i Hellas, den är lite stökig men kul. Där vi brukar ta av och loppa in på den blå leden i Hellas, fortsatte vi följa de oranga markeringarna för Sörmlandsleden. Det

Sörmlandsleden bjuder på fin teknisk körning och bitvis rothav. Magiskt fina natur i Hellas och vid Albysjön passerar du två källor där du kan fylla på vatten.

Stundvis kommer du ut på snällare passager där du kan rulla lite och vila huvudet.

Jag gjorde en ordentlig praktvurpa igår efter drygt 3 timmar. Vid en liten stig där lång gräs hängde över och det verkade vara utan någon överraskande moment – kom helt plötsligt en stor spetsig sten som stack rakt upp. Jag hann inte se den och gjorde en ordentlig volt rakt över styret. Landade som i en musfälla, först med huvudet och sedan med kroppen rak lång över stenen, mitt över låren. Har två fina lårkakor nu och hoppas att det inte är någon större skada gjord på en av cyklistens viktigaste muskler.

 

 

 

 

 

Vem springer (sprang) du för?

Vem springer (sprang) du för?

Vem springer du för är sprungit. Över 450 anmälda. Fulla båtlaster över till Sandhamn. Vi väntade oroligt i Stavsnäs medan 2 båtar fylldes och vi inte fick plats. Men tillslut. Fantastiskt sommarväder. Hjärtligt, genuint och intimt. Älskades namn på nummerlappar. Leende och en insats för att hjälpa. Tack alla med hjärtat på rätt plats för att jag fick peppa er 5 km runt Sandhamn.

Och tack Viktoria och Tove för att ni gör skillnad.



















 

 

 


















Recap

Har varit sådan full rulle att vi under måndagen och tisdagen i Portland inte hann med så mycket av Portland, men massor ute på Nikes enorma HQ. Runt ca 10-13 000 jobbar i det gigantiska campusliknande området.

På onsdagen hade vi dagen för oss själva. I och med jetlaggen och att allt var upp och ner med vilken tid och dag det var, lyckades vi ta oss ut och springa längs vattnet vid 7:00 på morgonen. Samtidigt som vi njöt av den varma morgonbrisen ut mot vattnet, satt ett gäng uteliggare och puffade på. Kontrasterna i USA, mellan det mesta, är alltid så enormt mycket större än i Sverige.

Vi svängde inom Whole Foods två gånger. Jag skulle verkligen kunna gå där inne i timmar och jag verkligen önskar att vi fick ett Whole Foods till Stockholm. Vi är så redo.

Portland är en extremt hundvänlig stad. Överallt står det vattenskålar och små ”doggy treats”. Det gör mig liksom lycklig i själen. Och lika olycklig som lycklig när jag ser uteliggarnas hundar revben genom pälsen.

Det mesta som tillkom till mitt bagage köpte jag på flygplatsen – på Heathrow. Skorna – kunde liksom inte låta bli alls – ni vet när man får den där känslan att de bara ska hoppa ner i väskan med hem.

Borta bra men hemma bäst

Jag har landat. Strandat nästan i soffan. Efter att varit på resande fot i 25 timmar. Världens längsta resa hem från portland – tur att jag hade fantastiskt sällskap med Madde. Jag har sådan tokig jetlag att jag behöver samla in timmar på mitt sömnkonto, ganska ordentligt kan man säga. Har gått ifrån att ligga ner med fötterna i högläge och typ slumra till att fnissa hysteriskt.

I morgon klockan 13:00 värmer jag upp alla löpare ute i Sandhamn. Funderade lite snabbt på hur lång tid och om det är en bra väg att cykla på därifrån hem till Stockholm. Någon som vet?

Portland, Nike HQ och jetlag

Det har varit tyst en liten stund på bloggen. Snabba puckar och omkastade planer.

Jag har lyckats ta mig mellan London, över till Philadelphia och sedan vidare till Portland. 14 timmars flygresa. Jetlag och jag är framme tillsammans med Madde och Åsa för att besöka Nikes HQ.

Hotellet förtjänar ett eget inlägg, har precis landat i sängen och skuttar lycklig över boutiquekänsla blandat med lite Moulin Rouge. Bara en sådan sak som att det serveras glass och godis i lobbyn varje em och att det står en burk med hundkex på receptionsdisken.

Håret ser ut som en kvast. Så förstört efter förra veckans test att bli ljus.

I Maddes handbagage.

Madde stoppad i säkerhetskontrollen. Jag utskälld för att jag tar upp kameran – så klart.

Han kan få följa med hem.

Älskar överraskningar. Bästa sponsorn.