Barnsligt kul

Att fixa lite med ”Mr Race” är så mycket roligare när jag upptäckte att oljan är självlysande om man har en uv-lampa. Liksom enklare att se att där e olja där det ska vara då.

Ibland kan man fundera på hur gammal jag är, men det blev helt plötsligt barnsligt kul.

 

 

 

 

 

 

 

 

Omfamna dig själv

 

 

De där solstrålarna som kommer nu värmer själen. Hela livet liksom blir varmt. Våren är speciell. Eller det är iofs alla årstider. Jag blir förälskad i dem gång på gång.

Jag tycker att du ska ta dig ut och hjälpa kroppen att bli uppvärmd och lycklig av solen. Det är som att ge dig själv en kram.

Vänd ansiktet mot solen. Stäng ögonen och påminn dig själv om att du är unik.

 

Den tvivelaktiga ironin

Det kräks lite över allt i olika kanaler – från några olika håll och från några som hörs ganska mycket och stort i sammanhanget. Jag tänkte inte lägga mig i eller uttala mig men känner att jag kanske nog borde göra det ändå.  Att jag någonstans har ett ansvar eftersom jag rör mig i samma kanaler.

 

Inget berör så mycket som hälsa, pekpinnar, högljuddhet och påhopp. Att diskutera en störd uppfattning till mat, sätter ofta en fnurra på tråden i de flesta sammanhang och det skälls då ännu högre. Istället för att backa bandet och se det från ett större perspektiv. Och kanske också våga andas ut och jobba med rosenblad istället för bitsk ironi.

 

Att inte ha ett avslappnat förhållningssätt till mat är mer vanligt än ovanligt. Vilket i sig är det mest sorgliga i det stora hela. Jag önskar så innerligt att man istället för att basunera ut ironi och förlöjligande över att en benämning eller diagnos på ett ganska vanligt förhållningssätt till mat, kunde se den olyckliga människan bakom varje sådan diagnos.

 

Det är i sig så sorgligt att vårt samhälle är så färgat och att vår självkänsla är så skör att vi blir trasiga av sådana här vindpustar.

 

Jag önskar att vi istället kunde stå upp olika som lika och tycka att vi alla är vackra och framför allt hälsosamma så länge hjärtat är på rätt plats och lyckan bor i magen.

Livet handlar inte om utseende och prestation. Det är så mycket större än så.

 

Mtb-läger med Red Rabbit Racing

 

Vi kunde inte haft en bättre helg. Strålande sol. Vitsippor. Blåsippor. MTB-teknik och grymma ledare med Red Rabbit Racing.

Axel, Wengan, Annie och Jesper gjorde ett magiskt bra jobb med en sjukt härlig grupp med blandade nivåer. Det är imponerande att se dem lyckas hålla ihop gruppen och så himla ödmjukt och proffsigt coacha alla med kärlek. Jag önskar att jag också började cykla och körde på bakhjulet när jag var 7 år. Varför gjorde jag inte det istället för att rykta hästar och dansa balett.

Tänkte lite på det när jag trodde att vi såg ett stjärnfall men det var visst en satellit.

 

Sedan är det typ alltid lika okul att se sig själv på bild. Jag ser mest ut som en insekt med vårkänslor, men jag bjuder på det.

Hur som, det är så himla lärorikt att få tips och sen försöka omsätta dem på cykeln och som allting annat, så ju mer man lär sig desto mer inser man att man behöver lära sig och t r ä n a. Träna. Träna. Ibland glömmer jag (typ nästan jämt) att jag satte mig på en mtb för första gången för 1 1/2 år sedan och är ganska hård mot mig själv. Men jag vill så mycket liksom.

Jag gjorde en ganska fin flygning över styret i går, när jag ”glömde” lyfta styret när jag skulle bunny hoppa, men kom ihåg bakkärran och bokstavligen klackade cykeln i en volt över mig. Vackert.

 

Grymma Beatrice dansar över rötter.

Kilsbergen är som ett paradis för dig som gillar stigkörning med varierat stökiga partier.

J i sitt esse.

Bästa coachen och partner, Annie. Hon är fantastisk. Liksom som min storasyster. Fast hon är yngre. Men ålder är ju bara en siffra. Glad att jag hittat henne. Och att hon hittat mig.

Vi  nötte kurvtagning i backen. K

Jag och ”Mr Race” (cykeln döpt efter Jonny på SCS) över plankan.

J glänser med snygga kurvor.

Lite drop och lite uppför.

Han e så sjukt grym alltså, Matthias. Och suverän på att lära ut.

Axel med så klart, minst lika grym.  Deras kontroll på cykeln är ”to die for”.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilder tagna av Jeppman.

Mot Kilsbergen

Jag och J, samt busarna är inpackade och på väg mot Kilsbergen. Typ inåt och lite neråt ifrån Stockholm. 2 dagar med MTB-fokus med Annie och Wengelin.

Förväntar mig fantastiskt väder i morgon och hemskt gärna vitsippor.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ät ditt påskägg med gott samvete

Stockholm är som utblåst. Det är något lite kusligt över det men också ganska skönt.

Lite varstans, typ överallt, ser jag pekpinnar om att stoppa i annat i sitt påskägg än godis och man bör tänka två vändor till innan man äter godiset.

Vet ni, jag tycker absolut att man kan stoppa i annat i påskägget än godis – jag fick ett bud med Fröknäckemix förra veckan som gjorde mig minst lika glad som ett ägg fullt med godis.

Men jag tycker faktiskt också att vi ska kunna få påskägg med godis och kunna äta det med gott samvete, utan pekpinnar. Det är knappast så att ett påskägg med godis är anledningen till diverse ohälsa, det är som alltid, helheten runt om det där påskägget och vad vi stoppar i oss alla andra dagar adderat till summan av hur mycket vi rör på oss.  Som allting annat i livet så är det så klart inte lika hälsosamt om man ständigt överäter saker som är mindre hälsosamma. Så klart.

Men vet ni det är ok att äta godis. Utan dåligt samvete.

 

Nike Free Cross Bionic

Uppdaterad sko – den gula jag har på mig på bilderna. Fjäderlätt och tunn. Och så mycket bättre än föregångaren som hade lite ”klack”. Känns som den här rackarn kommer vara min favorit inomhus.

Vi testkörde den och jag är positivt överraskad av att den känns så pass annorlunda i jämförelse med ”Bionicen” som kom i fjor.

Kolla bilderna nedan, den lokalen skulle jag lätt vilja ha och göra om till bostad. Vilken dröm.