Snart hos dig

 

I majnumret av Hälsa och Fitness är jag och Elin med och agerar modeller. Temat är cykelmode och vi plåtade bilderna i fredags i Rålis. Eller vi och vi, eminenta Linda tog dem. Solen sken men det var rent ut sagt skitkallt i vinden.

Vi använde min V60 som omklädningsrum och några fina cyklar från Specialized (såklart) som rekvisita.

Jag är himla sugen på att klippa lugg förresten, men vet inte om jag orkar hålla koll på den. Ni vet, självfall och allt. Men visst är Elin himla fin i sin lugg?

 

Ljuset

Jag gillar inte att ställa om klockan. Den där timmen vi flyttar fram och tillbaka rubbar mig lite hit och  dit. Så att ”tappa” en timme i natt var jag inte så pepp på, alls. Vaknade och himmeln var lite mulen. Kastade mig på cykeln för att möta upp Jaime och ett gäng i Hellas, får tog vi oss runt i ett antal timmar och under tiden tittade solen fram. Brände bort molnen och skruvade upp temperaturen. Solen färgade våra kinder röda och det bränner så där härligt nu i ansiktet efter en hel dag ute.

Klockan 20:30 är det 15 grader varmt ute. Från havet blåser det ljumma vindar och kroppen känns lycklig över att det var ljust en timme längre idag.

 

Stileben

Hemma hos mig. Jag har sagt det förut men jag samlar gärna lite stileben här och var. Den här samlingen står på ett bord mellan våra soffor.  Ligger en sjukt gammal tidning där i högen som behöver bytas ut.

Mitt i veckan

Det är vår. Eller i alla fall snart vår. Fast igår så snöade det och känndes som vi tagit några steg tillbaka till vintern. Men den lurar där bakom hörnet, våren alltså. Jag har lämnat en tung träningsvecka bakom mig och följer ivrigt alla cyklister som kör Cape Epic. De har det tokigt varmt där nere i Syd Afrika och det är sjukt häftigt att två kvinnliga svenska cyklister leder damsidan och på mixed. Heja Jennie och Jennie!

Man pratar om att man kan se norrsken i nästan hela Sverige just nu och jag ska försöka övertyga J att vi ska ut och jaga det. Jag menar, vi bor ju mitt i skärgården, vi om någon borde väl kunna få se lite grönt ljus på himmeln?

Så på listan för resten av veckan: 

  • Få watt på min mtb
  • Jaga norrsken
  • Ta promenade med Rocky och övertyga honom om att rådju är inget att vara rädd för
  • Appro på rådjur, rädda mina tulpaner
  • Berätta för er om Guided Heroes som lanseras imorrn

 

Det där alla vill fråga

… men ingen törs. Barnlösheten. Varför har jag och J inga barn? Än. Jag får frågan ibland, men oftast så vågar man inte fråga. Det förväntas av oss, mig och J, att vi verkligen ”borde” skaffa barn, nu. Gärna i förrgår, innan det är försent.

Jag tror det är viktigt att skriva det här inlägget. Lite läskigt. Men det är en sådan stor fråga och jag vet faktiskt inte och tiden går, det stressar mig.

Sanningen är den att jag är 38 år och har inte gjort något medvetet val i att vara ”barnlös”. Eller, jo det har jag, jag är inte redo och har inte känt att det funnits en längtan. Det har bara inte varit aktuellt. Jag har svårt att se mig själv som mamma och vet inte, ärligt talat, just nu om jag vill ha barn. Kanske. Jag vet inte i heller om jag inte inte vill ha barn. Båda tankarna skrämmer mig och är svåra att ta ställning till. Jag är där jag är i livet. I vårt liv, mitt och Jaimes. Jag vill inte just nu vara gravid eller ha barn, men kanske jag vill det i övermorgon. Om jag inte vill det, så vill jag inte behöva stå till svars för det. Jag känner att det beslutet absolut bara är vårt.

För mig har det varit svårt att leva efter normer, även om jag numera både har Volvo och villa. Men det har aldrig varit min grej att att följa med strömmen. Jag har istället alltid valt att ta mig ditt vinden bär mig. Det har varit rosenskimrande och ibland turbulent. Men här är jag nu, mitt i livet, och alla undrar när vi ska skaffa barn. Mitt svar är; ”Jag vet inte. Kanske.”

Jag blir mer fundersam på är varför det blir en sådan stor grej. Och varför det känns som samhället väljer åt oss. Och att vi anses egoistiska om vi inte väljer att skaffa barn. Jag har aldrig haft någon längtan, än, och rädslan är förstås att den ska komma när det är ”för sent”. Jag vet att jag tävlar mot tiden, men jag kan inte göra ett sådant omtumlande beslut bara för att jag är över 35.

Jag kanske blir mamma i framtiden. Eller kanske inte.  Jag vet inte om jag vågar eller törs. Jag väljer att låta mitt liv styra mig. Jag tror att det blir bäst.

 

 

 

Min träningshelg

Min träningshelg har bestått av tid på sadeln. Ja, det har väl egentligen hela veckan bestått av.

Varje lördag hela mars ut (med start i februari) har jag 10:30 kört en 2 timmars klass på SATS Hötorget. Den här veckan, eftersom plusgraderna var ett faktum, hade jag tagit med min cruX till SATS. Vi ska få ny ventilation på anläggningen, just nu är det väldigt varmt. Jag hade glömt mina skor hemma och fick köra med mina mtb-skor inne. Efter klassen kunde jag bokstavligen häll att ut svett ur dem och försökte i en smått desperat försök få dem hyfsat torra för att jag inte skulle bli kall på turen hem. Bytte sulor och tryckte in papper – fast i omvänd ordning, såklart.

Bytte såklart själv om och cyklade hem genom blöta grusvägar i Hellas och bockade av 4h. Det känns och andas att det är vår i luften. Skogen är full av människor som längtat ut under vintern.

Klassen var uppbyggd så här: 

Uppvärmning (15 min) och sedan 2 varv som var identiska och bestod av 2 block. Mellan varven var det 10 min återhämtning. 

Varv 1 & 2

Block 1:

  • 3/3/3 min utan vila. RPM 60/70/85. Zon 3 (Coggan). Ingen vila emellan de olika 3 min med olika kadens.
  • Vila 4 min
  • 2/2/2 min utan vila. RPM 60/70/85. Zon 3 (Coggan) under tröskeln. Ingen vila emellan de olika 3 min med olika kadens.

Block 2:

  • 3-4-3-4-3 min vila 1 min emellan varje intervall. Zon 4 (Coggan).

 

Till skillnad från grusvägarna, så är stigarna magiska nu i Hellas. Torra och lagom hårda. Idag cyklade vi i solen. Lugnare och mer tekniskt än gårdagen såklart. Jag testade också min S-Works Epic Di2 och tror vi kommer bli riktigt  fina kompisar.

Hur har din helg varit?