Nendaz och Crans-Montana

 

Idag har vi förflyttat oss från Nendaz och det helt fantastiska hotellet Hotel Nendaz 4 Vallées Spa till Crans-Montana. Hotellet i Nendaz var verkligen helt fantastiskt och spaet var ”to die” för. Vi cyklade en liten runda igår och det går uppför ganska ordentligt lite då och då, kan man säga. Än så länge känner jag inte av höjden alls på samma sätt som i fjor, men har å andra sidan inte kört hårt än.

I Crans-Montana, som är två orter som växt ihop, ska vi bo fram tills torsdag då vi flyttar oss till Zermatt. Efter att jag och Jaime checkat in idag, så åkte vi ned till Sierre för att vänta in deltagarna från She Rides som kom runt 17 snåret.  Tillsammans har vi haft en kortare briefing med turistbyrån om vad som väntar oss imorgon, ätit middag och pratat om förväntningar av veckan.

Imorrn ska vi upp med tuppen och sedan tillsammans med en lokal guide ge oss ut i bergen.

 

Igår cyklade vi längs slingrande vägar och stigar upp i bergen vid Nendaz. På onsdag kommer vi tillbaka hit och kommer göra en fin cykling till Nendaz och vidare upp i bergen. Vi var och rekade där igår och vi kommer få en fin och härlig klättring.

 

På morgonen var vi uppe förskräckligt tidigt för att hinna se starten av Grand Raid, som är ett tokigt respektingivande lopp på 12,5 mil och med 5025 höjdmeters klättring. Herrvinnaren går i mål på omkring 6 timmar.

Att stå sidanom startfållan är något ganska speciellt. Man kan nästan ta på stämningen, nervositeten hänger i den tidiga morgonluften och vibrerar.



Blev lite kär i den här rackaren som var målad vid en av kabinliftarna.

Charmigt värre, som våra busskurer ute på Brevikshalvön.

Tacksam över att jag förhoppningsvis slipper helikopterfärd i år.

 

 

Hej Switzerland

Imorse åkte jag o J till Schweiz. Till samma magiska natur, mäktig, pampig och respektingivande natur som i fjor gjorde att vi längtat tillbaka – fast jag trillade och landade på ansiktet där under andra etappen av Swiss Epic.

Nu är vi här – med väskor som klarade sig igenom på håret. Vi fick packa om cykelväskan, som man förresten enbart få lov att ha en cykel i – inget annat. För vem skulle någonsin komma på att utnyttja allt tomrum i den.

Nu är vi här i 32 ° värme och väntar på resten av She Rides.

Nu kan ni lyssna!

In och lyssna – säg vad ni tycker. Fråga om ni vill veta mer. Men mest av allt, ge mig er feedback.  Sweaty Business avsnitt 13 hittar ni här på podbean och här på Itunes.

Vi pratar om resan från nybakad instruktör till Nike sponsrad om förkoregraferade klasser, varumärke och allt möjligt. In och lyssna!

2 veckor in i augusti

Idag känns det som om sluttampen på sensommaren knackade på, hand i hand med hösten. Ljuset ser lite annorlunda ut, värmen som håller kvar sommaren, känns lite annorlunda. Luften känns klarare och atmosfären känns avslagen men ändå full med energi. Ni vet, sådär lite svår att att få grepp om.

Igår hällde regnet ned – jag försökte ta mig ut mellan skurarna för att springa med Rocky. Jag älskar och springa när det precis har regnat – eller småduggar. Har egentligen inte så mycket emot att springa i regn heller, tills dess att skorna blir plaskvåta. Jag och Rocky blev dyngsura, efter ungefär 30 sekunder. Benen var lite löjligt pigga och borde varit lite mer trötta efter gårdagen.

Sista två veckorna i augusti och första helgen i September ligger runt hörnet och jag ska bocka av en massa saker som jag ser framemot.

— > Vi kollar på en vinterkollektion för She Rides kläderna, tittar på design, funktion och mönster – vad önskar du? Hur ska de se ut?

— > Nästa vecka åker jag med ett gäng från She Rides till Schweiz och ska njuta av oslagbar cykling, mat och härliga människor.

— > Någon tävling kommer jag lyckas klämma in, helst skulle jag vilja köra Alliansloppet som satsar på damstart, men vi hinner inte hem tills dess.

— > Förra veckan vilade jag från att springa för att få mina ben till att bli lite bättre efter febersänkningen – den här veckan springer jag igen i mina nya skor. Nikes Fly Zoom är min nya favorit. Med kolfiber i sulan så ger de sjukt härlig respons. Ska skriva mer om dem sen.

— > Stigkörning i Hellas. Älskade Hellas. Helt magiskt att ha den skogen här, runt knuten liksom.

— > På onsdag släpps avsnittet med mig i Sweaty Business – du måste lyssna och berätta vad du tycker.

— > Jag ska försöka hinna plocka blåbär och kantareller. Jag har det i princip i min trädgård.

–> Mina klasser på Sats drar igång – jag längtar efter ER!

Vad ska du göra sista veckorna i augusti?

 

SaveSave

SaveSave

SaveSave

Racerapport Cykelvasan 2017

Det är lördagen den 12:e augusti, 2017. Klockan ringer 04.30. Jag var vaken redan 04:25. Klockan 6isch vill jag helst vara nere vid starområdet. 07:15 ska jag vara på plats i startfållan, uppvärmd och klar, och en kvart efter det, kommer starten gå, från Sälen till Mora. Cykelvasan 2017, det är dags.

Dagen innan kände jag fortfarande av febern i benen. Samma feber som sänkte mig förra helgen och stoppade mig från att ställa upp i SM. SM och Cykelvasan har varit de största målen denna säsongen och jag fick, som sagt förra helgen, ropa farväl till SM.  Jag jagade ett livstecken i benen under fredagen på uppväckningspasset. Cyklade längs grusvägarna uppe i Lindvallen ner mot Sälen. Snurrade rundor och fick en lite bättre känsla i kroppen. Men var ordentligt osäker på hur allt skulle kännas under morgondagen.

07:30 – starten går. Drygt tre timmar senare går jag i mål i Mora. Jag försöker sitta med upp i startbacken. Blir rädd att spränga mig, lite orutinerad och lite för lite insikt i vad jag har i kroppen. Så jag släpper. Erica och jag börjar samköra och kommer ikapp Janette och Fanny. Vi samkör sedan in i mål, alla fyra. Jagar och jagar för att komma ikapp de som ligger framför. Ligger konstant 2 min efter de som är närmast. Men lyckas aldrig komma ifatt och kommer in alla fyra mot mål. Vi insåg nog alla, en mil innan mål, att vi fyra skulle göra upp sinsemellan och slog av på farten där – sista milen. Avvaktande. Jag chansar och förlorar, Fanny och Janette plockar mig och jag rullar in som totalt 13:e. Hade önskat så mycket mer men är nöjd över vissa saker med loppet och mindre nöjd över andra. MEN jag hade kul – jättekul.

Jag packar med mig insikter, kvitton som jag behövt få – mer insikter och motivation att göra mera för att få ut mer av det som sitter i benen. Och ordentligt sugen på att starta om en ny säsong. Nu. Men också sugen på att göra det bästa av slutet av den här.

Kortfattat – Cykelvasan och Vasaloppet gör ett helt fantastiskt arrangemang, som vanligt – outstanding. Cykelvasan är ett av det allra största långloppen i Sverige och ett av de mest prestigefyllda. Vasaloppet som organisation gör en stor skillnad för damcykling och markerar med egen damstart, var skåpet ska stå. I år kom uppemot 70 st till start i elitledet, förra året 50 st. ALLA tävlingar som satsar på egen damstart, gör skillnad och är ett måste för att sporten och tävlande damer ska växa. Önskar och ber, att alla följer. Gör sporten jämställd och rättvis. Heja Vasaloppet. Och heja dig Jennie Steinerhag – så imponerande stark och heja alla oss som tog oss från Sälen till Mora.

 

Linsbiffar

I veckan har, kryss i taket, haft matlåda på jobbet – varje dag! I några av dem låg hemmagjorda linsbiffar, som blev så mycket bättre än jag någonsin trott att de skulle bli – och det bästa, så snabbgjorda.

Du behöver:

  • 3 dl torra röda linser
  • stor finhackad klyfta vitlök
  • gul lök
  • morötter
  • Ordentligt med färsk persilja, basilika, timjan, oregano och rosmarin
  • I bit färsk chilli
  • 1 hackad röd paprika
  • Salt och peppar
  • Olja till stekning

Blötlägg linserna i ordentligt med vatten i 1-2 timmar. Gärna 2 timmar. Häll av vattnet och mixa dem till en jämn smet. Häll över smeten i en bunke. Riv ned morötter och lök. Hacka kryddorna, paprikan och vitlöken och vänd ned. Vänd till slut ned alla ingredienser och smaka av smeten.

Forma till biffar och stek dem gyllenbruna. Servera med avokadocreme. Yummy!