Jag vill också ha ett sådant här klubbhus att hålla till i. I London har Nike öppnat Nike+ FuelStation @ Clapham Common. Snacka om att man hade varit peppad på att mötas här varje vecka för att träna.

Vi hade en fantastisk plan att samla på oss ett par gäng mil i sadeln. Vi hade bestämt oss att hålla till på fina skogsvägar och inte blanda in några svårare tekniska partier. Vi behövde mängd. Vi behöver mängd. Mindre än 14 dagar kvar till Cykelvasan.

Det började fantastiskt fint. Och relativt myggfritt. Vi valde att ligga och varva på 17 kms slingan. Planen var minst 3 varv. Svängde av fel någonstans och plockade drygt en mil på fina skogsvägar. Så som vi hade planerat. Varv två svängde vi aldrig av fel och hamnade där vi skulle. Det visade sig att vi fick det vi hade tänkt undvika. Vi hade galet kul och blev sådär skitiga som vi jämt blir. Någon mängd blev det inte och inte i heller myggfritt.

J, min egen privata meckare.

Sara, Sofia och jag.

Vi landade i Sverige på kvällen i onsdags. I dag söndag är första dagen kroppen har gjort vad hjärnan har tänkt. Jag har inte fått ut så mycket löpning av denna sommaren som jag har velat. Eller det kanske jag egentligen har. Det känns bara inte så lätt som jag önskat. Idag var däremot första gången på länge jag kände den där obeskrivliga känslan i varje löpsteg.

Jag tror det beror på att kvällens löpning var sommarens första riktigt sena löptur – min kropp och min tankeverksamhet är som mest förstjust i att springa på kvällen, så det kan vara en av anledningarna till att det känns lättare.

Sen tror jag att två andra anledningar är 2 veckors oavbruten yoga – min kropp kan arbeta i längre rörelsbanor och är mer balanserad än innan jag åkte till LA.  Den tredje anledningen  är garanterat det faktum att jag sprang utan någon klocka. Jag blir stressad när jag ser min kilometertid. Även om jag är en grym farthållare och ganska säkert alltid vet vilken fart jag håller med eller utan klocka, så stressar det mig mer än hjälper mig när jag kan se siffrorna. Samtidigt som jag älskar att addera km till mitt Nike+ konto.  Jag brukar tycka att jag är löjlig som inte kan få bort hjärnspöket som sitter kvar sedan den korta tid som jag tävlade aktivt.

Idag var inte spöket där men inte i heller klockan.

Snart sparkar det igång. Jag längtar. Jag skulle vilja ha in en Body Balance och en Shape. Vi får se om det blir så.

Måndag

11.30 Cycling 45 SATS Regeringsgatan

18:00 Cycling Pulse  SATS Spårvagnshallarna

Tisdag

16:00 hotMOJO® SATS Spårvagnshallarna

17:30 Cycling Pulse  SATS Spårvagnshallarna

Onsdag

11.30 Cycling 55 min  SATS St Eriksbron

17:00 Yoga SATS Spårvagnshallarna

Jag har gått ifrån att tycka det skulle vara kul att göra cykelvasan – till att verkligen v i l j a göra det mer än helhjärtat (efter fantastiskt stöd från fina vänner  och J). Vi har gjort en helhjärtad satsning från Bloggar om Träning och vi gillar mycket av det Vasaloppet gör för motionären och eliten.

I och med detta har jag också kastat mig in i X-country världen med nyfikenhet och också konstaterat att det är en mansdominerad sport och med min kommande start, lite förundrat kikat på seedningen i vasaloppscyklingen – och undrat hur det egentligen går till.

I dag sjuder det i bloggvärlden, i min groggiga tillvaro av jetlaggen snappade jag upp det i eftermiddags – kvinnorna seedas mot männen – fast de tävlar i två olika klasser och sedvanligt borde seedas mot de de ska tävla mot. Det innebär att i en sport där kvinnorna redan är en minoritet, förminskas ytterligare. Det säger sig själv att det inte är ett bra sätt att främja sporten på eller få fler kvinnor att hoppa in i tävlingsklassen. Det är klart som tusan att av de drygt 9 000 startande i Sveriges största motionslopp på mtb borde det finnas fler än drygt 20 stycken kvinnor som är bra nog att rankas som ”värdiga” att tävla i tävlingsklass.

Det är ett faktum att männen dominerar kvinnorna i på mtb. Vi är inte lika bra. Så är det i princip i alla sporter. Man kan gruffa och stånka om det i en evighet, men det är ett faktum. Hade vi haft samma förmåga och dessutom tävlat i samma klass – hade det varit en helt annan grej.

Sofia skriver jätte bra om hur seedningen går till här, det kan du också läsa här hos Osportsligt och Elna.

Nu är det härliga i kråksången att Vasaloppet lyssnar – de vill med hjälp av oss få feedback till förbättring. Nedan saxat från Uppochhoppa.

Vilken annan lösning är bättre?

”- Om det upplevs att vårt seedningsförfarande i CykelVasan inte är bra ska vi självklart titta på hur vi kan göra det bättre, säger säger Per Strid, Vasaloppets Informationschef.

Han pekar på att det finns många saker att ta hänsyn till och överväganden som måste göras. Bland annat:

”- Säkerheten är en sak. Vilka risker kan uppstå om en långsam damcyklist startar långt fram i tävlingsklasserna och blir omkörd av kanske upp emot 2000 snabba herrcyklister som startat i senare motionsklasser? Är det bra för damernas självförtroende när de blir ikappkörda och omkörda? (är det dåligt för sporten som redan har få tävlande tjejer?)

- Hur många klasser ryms det och hur många kan man vara samtidigt i en start utan att det blir för trångt i spåren? Organisationen vill ju att det ska bli ett riktigt bra lopp för alla!
- Ska vi ha separat startgrupper för damer i tävlingsklass? Det finns flera elitcyklister som tycker detta eftersom det förekommer att de har manliga ”hjälpryttare” som bromsar medtävlande (gynnar väl heller inte utvecklingen av sporten?).

Vasaloppet vill också trycka på att CykelVasan är en ung tävling och fortfarande är under utveckling och att allt inte kan vara helt optimalt. CykelVasan är ändå det mtb-lopp som lockar överlägset flest kvinnor och breddtänket är och har varit organisationens fokus. ”

Den här jetlaggen känns som en värsta baksmällan. Det dundrar i huvudet och kroppen rör sig i slowmotion. Dagen har gått åt till att samla krafter och det fick bli en vilodag. Österlen hade LA-temperatur och skämde bort oss med det där magiska ljuset som alltid svämmar över inombords.

Vackra fält på Ravlunda.

Fåren som betar fritt sidanom turister och parkerade bilar.

Vy mot Stenshuvud.

Min själsfrände och snart 13 år gamla kompis. Jag vill så innerligt att det vi upptäckt inte är något som tar dig ifrån mig.

Älskade pappa med Balzac (minns ni honom, valpen pappa fick för en sommar sedan) & Zorro.

Alla husdjur är välkomna på stranden.

Rambo. Coolaste fyrvägskorsningen som finns.

Vi är tillbaka i Sverige. Känns tomt utan våra sambosar M,P & R. Jag är ordentligt jetlaggad och helt upp och ner. Kroppen vill träna men känns också som en svullen amöba efter allt resande igår. Vi har en snabb mellanlandning på Österlen hos mamma och pappa för att hämta upp hundarna och lämna lite presenter.

Under vår vistelse i USA hittade mamma och pappa en tumör på Zorro – det skär i mitt hjärta och vi har bokat tid hos en expert nästa vecka i Stockholm. Jag hoppas innerligt att den är godartad och att min själsfrände får vara med mig många år till.

Det är full fokus mot Cykelvasan fram till den 11:e augusti och nästa vecka sparkar jag igång med att instruera igen – äntligen.

En helt vanlig söndag och de i åldern 60+ rullar ut förstärkare och högtalare och fortsätter sen rulla på sina rullskridskor.