Är tyvärr något jag ser många göra – lika frekvent som många andra gör tvärtom. I Sverige är det oftast sett som extremt fult att slå sig för bröstet och faktiskt vara nöjd. I USA är det ett självklart beteende. Är du grym, skryt om det.
Ganska sorgligt är att det framförallt inte är ok att vara tjej och vara grym. Eller – det är det till en viss gräns, sen sticker det i ögonen. Jag tror att den generella uppfattningen om att man ska vara en i mängden, påverkar oss alla på olika sätt och i olika ledd, jag är också ganska övertygande om att vi omedvetet skapar beteende som vi dras med hela livet, som i sin tur skapar en bild av oss själva som kanske inte är den exakt sanna. En osund och nästan sorglig urvattning av våra egna varumärken och personligheter.
Jag har ett sådant beteende, som jag sliter med att förändra och hoppas på att jag gör framsteg med. Jag har en förmåga att förminska mig själv. Att oftast vara för snäll. (Kan man vara för snäll? ).
Jag är en kreativ människa men med det så är det inte likställt med att jag inte har koll på saker eller är strukturerad. Jag väljer mina tillfälle där jag har stenkoll, som när det kommer till uppdrag, jobb, klasser eller människor jag har i min omgivning. Jag är däremot duktig på att förstärka och låta andra förstärka bilden av att jag inte har koll. Något som i sin tur skapar en bild av att jag är något jag inte är. Yrväder (ordet känns faktiskt ganska härligt egentligen).
Det är jag inte. Jo om det är det där härliga yrvädret. Jag är kreativ och extremt flexibel – men har stenkoll på de bitarna jag behöver ha koll på, men släpper gärna helt kollen på annat för att få någon form av utrymme att vila mitt i bruset.
Och jag ser så många andra göra detsamma på något liknande sätt och det gör mig frustrerad på samhället att det är så vi är formade. Oftast hör jag ffa tjejer nedvärdera sig själva i ett eget resonemang om deras egenskaper eller prestation, oftast försöker jag påvisa motsatsen som är den sanningen jag ser. Att personen kanske är så betydligt mer självklar än vad hon beskriver. Ibland glömmer jag det.
Jag önskar och hoppas att vi alla kan hjälpas åt att våga vara starka och självklara. Att få bort beteende som känns snudd på förväntat av en generation X – mönster som upprepat skapar något negativt.
Vi duger precis så som vi är. Du och jag.
Så bra skrivet!!! Hög igenkänning på det! Trevlig helg!
Amen!
Word! Bra skrivet och tryggt att läsa.
Usch ja, hög igenkänningsfaktor. Hade en trevlig bordskavaljer häromkvällen, som rakt ut påpekade att det var konstigt att jag framställde mig själv som helt misslyckad, när det inte alls framstod som det när jag beskrev mitt liv. Det fick mig verkligen att tänka efter. Ibland inser man nog inte ens hur mycket man förminskar sig själv. Även om jag också skulle säga att det beror just på omgivningen. Blir man hela tiden nedvärderad, är det inte konstigt att man till slut internaliserar det.
Så sant och så riktigt.
Jag upplever att det är så viktigt att peppa sig själv framförallt när du kanske ska göra något helt nytt t ex byter jobb.
Jag tycker Mia Törnbloms bok “Självkänsla nu” har hjälpt mig att jag faktiskt kan vara bra och helt okej för den jag är och inte bara för det jag har gjort och ska göra ( helst ska man ju vara himla bra på den där grejen också ).
Bra skrivet!
True..! Jag känner att samhället & människor gillar att se ner på vissa människor, oavsett för vad är det en faktor som bidrar till att vi nedvärderar oss själva… Tillslut står vi där och tror att vi inte ska klara oss, eller att saker inte kommer gå vägen…
Det gäller att man kämpar, drar i sig mer energi och viljan att faktiskt tänka att man är bra, kommer klara allt galant och verkligen vågar chansa.. För annars kommer vi inte nånstanns.. :-)
Tack för att du skriver detta.. Får en verkligen att tänka till <3
Så sant, men så svårt! Jag gör det själv ibland – förminskar mig själv fast jag har facit på att jag är rätt bra.
Men nu blåser nya vindar. Vi är bra & tillsammans ännu bättre :D
Kram
Så väldigt klokt skrivet. Tack för att du påminner.
Väldigt bra och ja jag känner igen mig. Och vad gäller om man kan vara för snäll så tror jag absolut inte på det, däremot kan man vara alldeles för dumsnäll där man sätter sig själv i sista hand för att vara snäll mot andra.
Men jösses det låter som du beskrivit MIG!! =)
Precis så är jag, åååh tack för att du delar med dig så man vet att man inte är ensam “där ute” i yrvädret!
Jag håller med om att man kan inte vara för snäll så länge det inte går ut över sig själv eller andra så det blir dumsnällt istället.
Tyvärr är jag ju just även dumsnäll, hatar att säga nej och hamnar ofta i situationer jag gärna skulle vilja ta mig ur, men biter istället ihop & kör på… vilket är lite konstigt, för jag har bra självkänsla, men ett ganska dåligt självförtroende…