Längtan på en måndagmorgon

Har glömt att visa de få bilder jag tog med min Canon så här kommer de… det rycker i min skidtarm ordentligt.

Premiär

… för årets första långlöpning.

Jag var sjukt ledsen att jag inte kunde följa med Sara &  Äta Träna Kämpa till Åre. Hade sååå gärna spenderat några härliga dagar med dessa mysiga människor.

För att mätta min skidlängtan något så bestämde jag och min vapendragare i snö och andra galenskaper, Christoffer, oss för att huda uppför Hamarbybacken.

Våra planer blev hastigt omlagda eftersom jag råkade ta mig en sovmorgon.

Väckt av att Chrille ringde och avslöjade en plan B, dvs att det var dags att göra premiär och sätta igång löpträningen, studsade jag upp ur sängen. Mina nya älsklingar Nike Lunarelite+ åkte fram och jag gav mig ut i solen för att möta upp Chrille nere vid Rållis.

Efter ett evigt zick zackande bland svartklädda kungsholmsbor och barnvagnar kunde vi ”rulla” ut mot Lilla Essingen.

Löprundan var helt fantastiskt skön. För en gångs skull hade vi bestämt att inte tävla och hålla lagom snacktempo hela vägen.

Efter ca 12-14km  stannade vi vid min port. Lyckliga och svettiga.

Drog med Chrille upp och gav honom en egen boostande juice med massor av ingefära och annat bra för en nysprungen kropp.

Det roliga är att vi ha likadana skor dock i olika färger men i samma storlek.

Det här gör mig lycklig!

Sitter med pirr i magen och glädje i hjärtat efter gårdagens medaljskörd i dubbeljakten. Samma känsla som jag hade när jag som liten knodd med korkskruvar i håret sidanom pappa,  satt och tittade när Gunde och grabbarna sopade spåren med konkurrenterna.

Dock måste jag instämma med alla… att aldrig någonsin har jag sett ett sådant lagarbete bland längdskidåkare.

Marcus Hellner , Johan Olsson och inte att förglömma Anders Södergren. Shiiit vad imponerande…  Taktik, lagspel, vänskap och kärelk bland killarna i spåret. En galopperande Hellner och en Olsson som svarar.

Myser ner mig i soffan nu och kikar på reprisen.

If You Have a Body You Are an Athlete

Idag, pappa, har jag gjort det. Jag har sprungit med Malin Ewerlöf!

Vad många inte vet att jag är gammal tävlingslöpare… jag har avverkat sjukt många timmar i löparspåret. Idag är jag inte löpare… eller rättare sagt, det är jag efter att ha lyssnat på söta Sara Althini idag.

Alla är löpare.

Nike’s motto – if you have a body you are an athlete. Så sant.

Jag gillar Nike. Vilket inte är någon hemlighet… men jag gillar mycket med Nike.

Jag gillar deras sätt att marknadsföra sitt varumärke. Jag älskar deras smarta samarbete med Apple. Deras innovativitet. Deras härliga fabrikat. Underbara färger… Och framför allt så älskar jag numera de löparskorna jag fick och testade idag, Nike Lunarelite+.  Tack Sara & Nike för en härlig förmiddag.

Jag hade en underbar start på dagen med två helt fantastiska och beundransvärda vänner. Jag gillar er tjejer! Vi startade med en frukost på Albert & Jack’s.

Åsa sprang dit, jag tog taxi. Say no more.

Efter att ha myst en stund tog vi oss till Metropolis, som bara ligger ett stenkast ifrån Nybrogatan. Där välkomnade Sara och en härlig Nike-stab oss och delade ut en ”goodie bag” innehållande ett par förtjusande rosa Nike Lunarelite+ samt vårens nya fjäderlätta löparjacka/funktionsjacka. Jag kände mig som ett barn på julafton.

På plats var ju också underbara Anna-Lena från Fitness Magazine, gravid och härligt vacker!

Min fot gled ner i skon och det var förälskelse direkt.

Iförda samma mundering tog vi plats och fick guidas smärtfritt genom skons teknik av Sara. Bara genom att berätta om tekniken bakom skon var jag såld.

Skon är lätt, 250 gram väger en rackare. Dynamic support som är teknologin bakom skon består av en massa som finns i hälen och pressas ut där den behövs i sulan varje gång foten landar. Det unika för att balansera upp kraften är också firewiren på sidan som faktiskt är inspirerad av  brokonstruktioner med samma funktion.

Efter presentationen var det dags att ge sig ut och testa skon. Till Åsas förtjusning yrde snön ute och vi halvpulsade (inte riktigt) till humlegården i samald trupp där vi ledda av Malin sprang 4 intervaller.  Malins löparteknik är oklanderig. Malin som person är inspirerande och fantastisk härlig.

Hon lyckades få mig att vilja gå med i SUB40, jag har varit där en gång… så jag borde verkligen kunna ta mig dit igen.

Jag avslutade min dag med att köra en underbar 75 min klass. NI VAR SÅ BRA IDAG! Tack för ännu ett lyckorus!

I morgon klockan 0900 testar jag dessa godingarna…

Tillsammans med Nike & massa härliga människor. Jag är typ redan förälskad i dem… de är ju rosa.

Völkl Tigershark 10 FT 2010

Måndag. Hela lägenheten är fylld av tvätt efter 4 dagar i fjällen. Min POC-hjälm blev en svart eftersom alla hjälmar i Stockholmsområdet med färg verkar vara slut. I liftkön sista dagen såg jag en kille med en ljusrosa… en sådan jag vill ha, eller en lila!*mutter*

Lovade Sara en recension på skidorna jag körde, så här kommer den.

Jag körde på ett par Völkl Tigershark 10 FT 2010 års modell.

Jag blev kär i första svängen. En skida som fungerar på is, lössnö…. gillar korta och långa svängar och svarar bra om man trycker på den lite. Dessutom känns den stabil i höga hastigheter.  Skulle säga att den trivs bättre i pisten än utanför.

The Warrior is Back in Town!

Jag har precis landat i soffan jätte trött men med ett enormt sug efter att:

1. Köra klasser

2. Åka mer skidor

3. Investera i testskidorna jag körde på

Dessutom har jag konstaterat att jag älskar funktionskläder… Känner mig riktigt nördig men så är det.

I morgon kommer jag till att vicka på spinningen över lunch 12.10 på nybroplan utöver min Body Pump 1645. Hoppas så att vi ses… i missed you a lot.

Såg dessutom att bilderna jag laddat upp från min iPhone på bloggen, var katastrofalt stora, har fixat till det nu.

Inte hundra

… med sviter av den elaka skit bakterien som gav mig halsfluss och med 5 dagar kvar av penicillinet, så har jag beslutat att vara snäll mot mitt hjärta och ta ledigt från mina älskade klasser veckan ut. Det bär emot något helt enormt då jag mer eller mindre lever för att instruera. Det är min passion. Min glädje. Min förmån i livet att få dela så många härliga timmar med rörelseglädje tillsammans med underbara deltagare. Men nu lyssnar jag på hjärtat. Istället packar jag mina prylar och åker till fjällen för att få luft under vingarna och ge min själ balsam.

Idag hjälper Snygg-Jonas mig med min 75 min cykel, i morgon samt på söndag hjälper Snygg-Jaime mig. Tack killar!

Hatkärlek

Nu är det snart dags att  krypa i skidstassen igen… laddar upp med tunga knäböj och utfall idag. Jag har en ENORM hatkärlek till utfall.

Visst syns vi på Nybroplan?

Äntligen rosiga heta kinder

I morse skuttade jag ivrigt upp ur sängen 0545 för att bege mig till Romme för att ÄNTLIGEN få lugna min ”lilla” skidåkarnerv.

Jag, Christoffer & Fredrik tänker lika:

Inga pauser.

Non-stop-åkning.

Älska syran i benen.

Stanna inte.

Åk lite till.

Kasta i dig lunchen, för att hinna åka så mycket som möjligt.

Bli lite lätt sur när man inser att sista åket för dagen kom alldeles för snabbt.

Dagen förgylldes av en massa underbara herrar med skön personlighet och med härlig utrustning från 80-talet.  Bl a denna  killen som  hade ”auto-heat”  i sina pjäxor.