Efter en kilometer insåg jag att det skulle gå snabbt. Sjukt snabbt om jag ville. Benen var slitna men snabba, temperaturen typ 10 grader lägre än dagen innan och luften betydligt klarare. Jag gjorde 3 av kilometrarna runt 3’55-4’00/ km.   Så magisk känsla när det flyter och varje steg är en självklarhet utan övertalan.

Summa summarum har jag haft en grym löparhelg med ett sanslöst härligt Midnattslopp som gav mersmak och en grym runda runt Kungsholmen dagen efter.

Rosa löparjacka från Nike.

Vår gemensamma plan var att se det som träningspass med lugn rytm och att vi skulle kunna snacka hela rundan och njuta av folkfesten. Varken jag eller Åsa visste riktigt vad som väntade oss, då ingen sprungit Midnattsloppet förut. Det vi visste var att efter 5 km kommer vi till Sofia Kyrkan och där skulle vi mötas av en livsfarlig backe. Så vi flöt på i strömmen, snackade hela loppet. Backen som vi blivit varnade för var inte alls speciellt livshotande utan vi fortsatte snacka upp för den med. Hela bansträckningen var kantad av hundratusentals människor som hejade. Jag hade också bestämt mig för att inte få flashbacks från den tiden då jag tävlade och ville in i det längsta undvika att känna mig pressad. Med hjälp av Åsa gick det skitbra. Vi hade sjukt kul, umgicks (löjligt men sant), snackade oss igenom hela loppet och fick båda ståpäls när vi sprang genom tunneln vid Skanstull där Nike hade gjort värsta ”Underground stuket”. Ända gången vi pressade på var när vi passerade 9km och in i mål. Höjde tempot ett lite snäpp och gick i mål hand i hand.

Jag är imponerad över att man lyckas arrangera ett sådant stort event så himla bra. Och jag fortsätter att fascineras av löpartrenden. Och jag gillar Nike för deras hälsosamma approach, att alla kan springa snabbt eller långsamt men alla kan och är välkomna. Det enda jag i nuläget kan se som förbättring är att vi skulle fått vatten på de första borden efter mål i ställe för bananer. Vattnet stod en bit längre bort.

Jag är helt klart sporrad att springa fler lopp, igen. Det tog 15 år. Jag hade en skön träningsrunda och sprang faktisk på högre tid än vad jag brukar snitta på när jag tränar. Vilket gör mig nöjd med mig själv att jag kan vara nöjd med det faktum att jag lyckades med min och Åsas målsättning att ta det lugnt.

Tack Åsa för en grym support genom Söder igår och tack Nike för en sjukhelsikes härlig kväll.

Team Nike.

Mingel i Nikes Longe.

Utan att vi visste hade vi, löjligt nog och självklart, designat ”typ” likadana skor.

Bilder från loppet tagna av Joel Åhl. Tack Joel för lånet!

Vi hittade lite blått som Marie genast hoppade i.

Jag har tillsammans med Åsa bestämt mig för att se kvällens lopp som en kul grej och ett härligt träninsgpass. Jag har en bakgrund som löpare och tävlade målinriktat med en storsatsning på just löpning för drygt 15 år sedan (herre gud jag börjar bli gammal) och har sedan dess velat behålla glädjen i löpningen och inte blint stirra på klockan. Jag kommer förmodligen aldrig ta mig ner på de snabba tiderna jag gjorde förut och jag är nöjd med det. Faktiskt fullständigt tillfreds. Men vill inte väcka den Björn som sover och tänkte gå in med en opretentiös inställning till mitt första lopp på 15 år.  Jag ska ha kul helt enkelt.

TakeSTHLM – samla dina polare och ta över stan med Nike+ och MTV!

Är du gatusmart? Kan du Stockholm bättre än alla andra? Take STHLM är en utmaning från Nike+ och MTV där man ansluter sig till sin favoritstadsdel; Kungsholmen, Östermalm, Södermalm, City eller Vasastan. Utman- ingen går ut på att man battlar mot varandra för att ta ägarskap över Stockholm. Din stadsdel behöver dig! Logga in på mtv.se/takesthlm och se till att det blir din stadsdel som äger. Varje kilometer räknas!

Nike TakeSthlm – Run Unleashed from TAKESTHLM on Vimeo.

Så medans jag ska bestämma mig måste jag visa en bild på två avundsjuka och grymt nyfikna vänner som beundrar min design.

Jag återvända alltså dit med mina Saucony som jag inhandlade för ett par veckor sedan för att ha en sko med mer dämpning till mina långrundor och för att kunna varva två par så att dämpningen och sulan hinner återhämta sig. Jag kommer förmodligen inom kort endast springa i ett och samma märke… mer om det sen.

Jag har aldrig haft problem med att någon löparsko gjort min Hallus Valgus har blivit värre… snarare har all min barfota träning, yoga, Body Balance, funktionella träning samt löpning gjort min Hallus bättre.

Men efter att ha sprungit 4-5 gånger i Saucony skon samt varvat den med mina andra för att utröna om smärtan kom från båda skorna eller enbart ett par eller av någon annan anledning… kunde jag dra slutsatsen att Sauconyn gjorde det värre…. Precis över min knöl går nämligen en förstärkning på skon som trycker och förvärrar min Hallus.

Jag trodde aldrig att Löplabbet skulle ge mig en annan sko efter det att jag sprungit. Men det gjorde de. Helt galet bra service, igen! Heja Löplabbet, en gång till!

Hur som, skorna har kommit och de är super fina. Det är onekligen sjukt nära nu…

Jag trodde att det var svalt. Eller låt mig korrigera, jag trodde att min kropp efter en av de varmaste somrarna någonsin, skulle vara hyfsat samarbetsvillig i 22-24 grader.

Jaime droppade mig på andra sidan av Liljeholmsbron och min plan var att springa runt Årstaviken, sedan västerbron och runt Kungsholmen, halva eller hela.

Ipoden var fylld med tunga, gungande helt färska beats.

Det kändes helt ok första 3 kilometrarna. Började dock ana att det var varmare än jag trott och att mitt val att springa i t-shirt var dumt. När jag väl kom till Skanstull spökade tankarna i huvudet. Kroppen kändes bra men hjärnan sa ”det är tungt tuuungt tuuuungt och vaaaaaaaaaaaaaaaaaarmt”. Varpå jag fick andnöd och stannade en sekund. Pausade min Nike+ och insåg att jag hållit ett snabbt tempo för att fixa en långrunda… jag snittade typ 4’20 /km. Jag intalade spöket i mitt huvud att jag endast behövde slå av på takten…. och motade bort det och alla andra tankar som gjorde allt mycket värre. Kom på mig själv att det kändes grymt bra emellanåt…. dvs när jag inte tänkte negativa tankar eller försökte att inte sura eller vara grinig över att jag behövt stanna.

Det sket sig igen. Jag började stressa upp mig och tyckte det var asvarmt. Och stannade igen. Kollade tiden och jag snittade samma hastighet och började bli riktigt förbannad på mig själv. Jag ville ju njuta och göra det här, just idag skulle jag springa långt.

När jag vek av upp mot Hornstull ut på asfalten och solen gassade, mådde jag illa och hade knip i magen. Väl på Västerbron, stannade jag igen. Va fan! Sen sprang jag hem sista biten och kom hem.. sur missnöjd och med en känsla av att misslyckas.

Sedan… så funderade jag… varför kan jag inte leva som jag lär. Jag försöker och gör det kanske 8 dagar av 10, men inte igår. Igår var jag sur och kände att jag hade misslyckats med min löparrunda.

Idag är en annan dag och jag bryr mig inte så mycket.

Jag kommer springa för Nikerunning och har nu designat mina skor som ska förflytta mig framåt under loppet.

Jag försökte låta bli rosa… men kunde liksom inte riktigt… så detta är resultatet.

Att springa efter en Body Pump klass är inte det mest bekväma och samtliga kroppsdelar tjöt hejvilt efter en avverkad mil. Dock kan jag säga att jag njöt av en runda runt Djurgården och hem till Kungsholmen, jag njöt ännu mer av regnet och den lite lägre temperaturen.

Jag var dessutom duktig och slängde ihop en smoothie i morse innan jobb.