I morse skuttade (well… mer hasade) mig upp ur sängen för att springa (!!!). Alla som känner mig vet att jag:

1. Inte föredrar morgonträning speciellt mycket, alls. 

2. Är galet dålig på att gå och lägga mig i tid.

3. Sällan får i mig frukost innan jag kommer till jobb. 

 

Jag är så galet tacksam över att jag faktiskt inte alls tyckte det var jobbigt. Inte alls. Kan bero på ett ypperligt sällskap och fantastiska nya kläder från NIKEs SHIELD serie.

Jag blir galet varm, ganska snabbt och vill ha kläder som  a n d a s  och som är genomtänkta. Min kärlek till Nikes kläder är nog just mycket pga det sista. Man tänker hela vägen. Som att se till att det finns en ”inbyggd” scarf/halsduk i jackan. Eller ett litet hål för hästsvansen i mössan. Eller tights gjorda för regn, slask och vind.

Nere i Italien i eftermiddagens sorbe i backen, lyckades jag i parerandet mellan plogandes italienare, dra sönder någon/några muskelfibrer i mitt högra ben, vilket gjorde sig påmint igår under de dryga 12 km jag avverkade. Jag hoppas, hoppas att det inte är något allvarligt.

Från och med nu så kommer jag dessutom att  se till att varje vecka få in:

1. Ett långpass

2. Ett intervallpass

3. En snabb kortdistans

Precis när man kanske behöver det som mest. Opretentiöst och bara med syftet att ha jäkligt kul och fortsätta springa, med grymma priser som ära och sjukt snygga kläder. Heja Nike.

Anmäl dig här!

Fasligt frustrerade att jag inte startade själv (Sara jag skulle lyssnat på dig). Nästa år kommer jag springa som aldrig förr.

Filmer kommer senare idag.

Efter en kilometer insåg jag att det skulle gå snabbt. Sjukt snabbt om jag ville. Benen var slitna men snabba, temperaturen typ 10 grader lägre än dagen innan och luften betydligt klarare. Jag gjorde 3 av kilometrarna runt 3’55-4’00/ km.   Så magisk känsla när det flyter och varje steg är en självklarhet utan övertalan.

Summa summarum har jag haft en grym löparhelg med ett sanslöst härligt Midnattslopp som gav mersmak och en grym runda runt Kungsholmen dagen efter.

Rosa löparjacka från Nike.

Vår gemensamma plan var att se det som träningspass med lugn rytm och att vi skulle kunna snacka hela rundan och njuta av folkfesten. Varken jag eller Åsa visste riktigt vad som väntade oss, då ingen sprungit Midnattsloppet förut. Det vi visste var att efter 5 km kommer vi till Sofia Kyrkan och där skulle vi mötas av en livsfarlig backe. Så vi flöt på i strömmen, snackade hela loppet. Backen som vi blivit varnade för var inte alls speciellt livshotande utan vi fortsatte snacka upp för den med. Hela bansträckningen var kantad av hundratusentals människor som hejade. Jag hade också bestämt mig för att inte få flashbacks från den tiden då jag tävlade och ville in i det längsta undvika att känna mig pressad. Med hjälp av Åsa gick det skitbra. Vi hade sjukt kul, umgicks (löjligt men sant), snackade oss igenom hela loppet och fick båda ståpäls när vi sprang genom tunneln vid Skanstull där Nike hade gjort värsta ”Underground stuket”. Ända gången vi pressade på var när vi passerade 9km och in i mål. Höjde tempot ett lite snäpp och gick i mål hand i hand.

Jag är imponerad över att man lyckas arrangera ett sådant stort event så himla bra. Och jag fortsätter att fascineras av löpartrenden. Och jag gillar Nike för deras hälsosamma approach, att alla kan springa snabbt eller långsamt men alla kan och är välkomna. Det enda jag i nuläget kan se som förbättring är att vi skulle fått vatten på de första borden efter mål i ställe för bananer. Vattnet stod en bit längre bort.

Jag är helt klart sporrad att springa fler lopp, igen. Det tog 15 år. Jag hade en skön träningsrunda och sprang faktisk på högre tid än vad jag brukar snitta på när jag tränar. Vilket gör mig nöjd med mig själv att jag kan vara nöjd med det faktum att jag lyckades med min och Åsas målsättning att ta det lugnt.

Tack Åsa för en grym support genom Söder igår och tack Nike för en sjukhelsikes härlig kväll.

Team Nike.

Mingel i Nikes Longe.

Utan att vi visste hade vi, löjligt nog och självklart, designat ”typ” likadana skor.

Bilder från loppet tagna av Joel Åhl. Tack Joel för lånet!

Vi hittade lite blått som Marie genast hoppade i.

Jag har tillsammans med Åsa bestämt mig för att se kvällens lopp som en kul grej och ett härligt träninsgpass. Jag har en bakgrund som löpare och tävlade målinriktat med en storsatsning på just löpning för drygt 15 år sedan (herre gud jag börjar bli gammal) och har sedan dess velat behålla glädjen i löpningen och inte blint stirra på klockan. Jag kommer förmodligen aldrig ta mig ner på de snabba tiderna jag gjorde förut och jag är nöjd med det. Faktiskt fullständigt tillfreds. Men vill inte väcka den Björn som sover och tänkte gå in med en opretentiös inställning till mitt första lopp på 15 år.  Jag ska ha kul helt enkelt.