”dyngsjuk”
Inget gör mig så frustrerad som att vara sjuk. Aldrig någon annan gång saknar jag mina klasser så mycket. Eller längtar efter en lång löptur i skogen. Andas in härlig höstluft och få duggregn i ansiktet.
Jag låter som om jag druckit whiskey non-stop i en vecka, eller som Sofia och Cissi tyckte, som en seriefigur. Hundarna fattar ingenting och framförallt, förstår inget som jag säger. Jag ömsom piper ömsom väser ut små ljud blandat med hostningar.
Jag är dessutom dragit på min en sjuk låsning i ryggen som gör att jag inte för över huvudtaget kan röra mig eller djupandas. Igår var vi tvugna att hämta finaste Jimmie som fick försöka få min kropp att släppa taget en stund, efter det att jag hamnat på golvet och inte kom där ifrån. Ligger just nu i en liknande situation i sängen.
Oavsett, vill jag fortsätta att tro att i morgon är jag på benen och frisk.
Leave a comment
Nej! Det där låter inte alls bra. Krya på dig så att vi kan köra ett pass snart.
Åsa
29 oktober, 2009
Åsa: I will! Ska ju vara frisk i morgon! :)
Massa kramar
jessica
29 oktober, 2009
Krya på! Men ta det lugnt nu, drick massa te och gurgla halsen med saltvatten 3 ggr per dag =) Kram
Linda
29 oktober, 2009