Type and press Enter.

#inlovewithswitzerland

Efter att ha kört 24 timmar non-stop igår har vi landat hemma i Stockholm. Hade jag kunnat dela mig hade jag på alla sätt och vis varit i Trollhättan och kört Alliansloppet.  Jag försöker sammanfatta en oförglömlig vecka tillsammans med She Rides i Schweiz – men hur sätter man ord på vyer som måste upplevas i verkligheten? Jag gör ett för sök i alla fall.

Dagarna har varit inramade av berg mäktiga och så pampiga att man känner sig extremt liten och som gör att vi tappar andan när man efter km långa klättringar, möts av så enormt obeskrivliga vyer.

Jag har varvat dagarna med egen träning där jag fått in den. Hur man än kör så går det ordentligt uppför och då såklart ordentligt nedför.  Vi åkte ned och checkade in förra lördagen i Nendaz. 

Prognosen för vädret var regn. Hela veckan. Istället sken solen varenda dag på oss 16 som reste tillsammans. Vi hade med andra ord magiskt väder vilket gjorde dagarna ännu mer förtrollande.

Med mig ned hade jag såklart min Scott Spark men lånade också med mig en Scott Genius. Så kär i den lille rackaren nu. Det är förstås två helt olika cyklar och de bjuder på lite olika saker och så fantastiskt kul att kunna alternera mellan de båda. 

I Nendaz checkade vi in på Nendaz hotel 4 vallées. Hotellet blev ett av mina favorithotell i fjor. Lugnet i Nendaz har en förmåga att lägga sig som bomull runt hjärtat. Jag gjorde en klättring upp till dammarna och kom på mig själv att känna mig så tacksam på vägen upp mot det turkosa vattnet. På väg upp kör man igenom korta men kolsvarta passager genom berget. Att cykla i bäckmörker och inte ha en aning om va man rullar över en tokig känsla.  

I Nendaz blev vi guidade av två superba guider och avslutade med att  klättra mest troligen, en av de brantaste klättringarna jag någonsin gjort på 35% lutning. 35% känns som en vägg – jag trodde dessutom att backen var hälften så lång och blev lite lätt snopen när jag insåg att den var dubbelt så lång som jag först beräknat. 

Efter att ha varit i Nendaz och vant oss vid höjden och njutit av Spa och hotellyx, checkade vi in i Zermatt på Hotell Europe. Nyrenoverat och med blacknose sheeps som extra piff överallt. Hotellet var fantastiskt och sängarna het otroliga. Zermatt är på alla sätt förtrollande och jag önskar att vi hade haft dubbelt så många dagar är. 

Människorna. Vårt ressällskap. She Rides. Varenda en som vi reste tillsammans med.  Tack. Det finns få saker som är så fantastiskt som att lära känna nya människor och finnas i ett sammanhang där många olika personligheter förs samman pga av kärlek och passion till något alla har gemensamt. Som i det här fallet – cykel.  Så mycket skratt, härliga diskussioner och framtidsskålar med Schweiziskt gudomligt rött vin. 

I Zermatt finns en helt fantastisk “Flow trail” som utökas och blir totalt 6 km om bara någon vecka.  Förutom de handgrävda och magiskt bra underhållna stigarna så passerar ekorrar ofta över spåret. 

Vi avslutad hela resan i Crans Montana och medans gänget flög hem så tog jag o Jaime bilen – den med värdefull last – till Sthlm. . 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

4 comments

  1. herrejösses vilka fina bilder! Herrejösses vilket landskap. Dit vill jag och cykla!

  2. Det är ju inte klokt så fint ni haft det, vilket ställe, vilka vyer. VILL OCKSÅ! :D

  3. Wow, magiskt!!!
    Fotot med tjuren; wow!

  4. Åhh så fina bilder, Alperna är ju magiskt vackert! Och den turkosa sjön, love it! :D