Förra veckan gjorde jag en MR för att gå till botten med smärtan i hamstringsinfästning i sittbensknölen. Den smärtan som känns v a r j e löpsteg. Idag var det dags att träffa fabror doktorn och få mitt utlåtande.

Inte nog med att jag upplevde MR som smått traumatisk, både bra och dåligt, så visade den inget. Inget. I alla fall inte där jag har ont. Däremot en irritation i Gracilis – där jag inte alls känner något. Ingenting vid sittbensknölen. Det är både bra och dåligt.

Jag har töjstopp i hamstrings, undvika att sprinta och ska träna på men gradera min smärta på en skala från 1-10 och hålla mig på en 2:a. Mission impossible.

Det känns skönt att MR:n inte visade något men det känns också lite uppgivet. Jag längtar så extremt mycket efter att kunna springa smärtfritt.  Efter den där andra andningen.

Jag ger  inte upp, men jag känner mig lite uppgiven, i alla fall just bara i kväll. I morgon är en ny dag.

Det är något magiskt med de första ljusa halvljumma kvällarna. När luften fortfarande är lite krispig och ramas in av nyspruckna träd. Jag gick genom Stockholm efter min klass ikväll för att möta upp J och hela världen liksom var lycklig och hemlighetsfull.

Ibland just då, kan jag stanna upp vända mig mot solen och bara le. Från hjärtat.

Göteborgsgirot är snyggt förpackat. Älskade de målade cyklarna.

Världens sötaste lejoninna. Leoine.

Det berömda kaffet.

Dramatisk himmel, som alltid när jag är i Göteborg.

Gubbarna som vaktar Clarion Post. Gillar dem allra mest när de är…

  rosa… eldiga mot himmeln.

Premiären av första Göteborgsgirot någonsin är gjort och mitt första lopp någonsin på landsväg är gjort.

Jag packar med mig extremt många lärdomar. En vurpa rakt ner i ett dike – Bob ylade att han inte är en mtb och jag klättrade upp lerig på hela sidan och med ett tilltufsat växelreglage. 3 felkörningar – här kan det bara bli bättre till nästa år med bättre hänvisningar och mer funktionärer ut med banan som visar tydligare. Gubbar låter gärna tjejer dra, helst uppför och sen sticker utför. Jag är orutinerad och körde solo när jag borde varit smart och jagat i kapp en klunga eller backa för att ligga på rulle och sen gasa. Man lär sig helt enkelt.

Jag körde in som 3:e tjej och med 5:e bästa tid.

På kvällen mötte vi upp fantastiska Fredrik som tog oss runt första 17 km på MTB banan för idag. Den tekniska biten, för att reka läget. Jag var dränerad och helt klart ofokuserad och gjorde den mest katastrofala körning i mitt liv. Jag föll som en vante och bjuder på skratten, lite dåligt humör (som blev bättre sen). Tack Fredrick för att du stod ut med oss.

Bilder från jgfoto.org

Solen gassade med varma lockande strålar när vi lastade upp 3 cyklar på bilen och körde mot Anna för att slänga på den 4 cykeln. Vi har bytlånat bil med Åsa och Viktor över helgen för lyckas med bedriften att ta 4 cyklar från Stockholm till Göteborg. Anna är ta mig tusan fantastisk, som nyfiket kastar sig in i cykelvärlden.

I något svagt ögonblick sa jag ja till att köra både Göteborgs Girot på landsväg och mtb. Det förstnämnda med start i morgon och det sista i övermorgon. Som vanligt vetjaginteriktigtvadjaggettmiginpå… pjuh. Men det blir nog bra.

Det kändes som om milen till Gbg aldrig tog slut idag. Vid ett stopp för tömning av både våra blåsor och de fyrbentas, bäddades marken in av vitsippor. Vitsippor är som små glädjeskutt ur marken, nyfiket och oskuldsfullt. Lite pirrande av förväntning, typ som det känns nu när jag helt plötsligt ska köra lopp igen.

Väl i Göteborg tog det ytterligare evigheter att trassla oss mellan Ullevi för startbevis, ytterligare en evighet att få in mig i rätt klass, om möjligt ännu längre tid att trassla oss tillbaka med bil och packning till hotellet. Summa summarum, det är bra för mig att träna mitt tålamod.

Jag har, naturligtvis, hyst in oss på Clarion Post. Mitt favorithotell i Gbg. Det känns som min egen lägenhet hemma, bara några dimensioner större och med ett ”litet” större spa. Traditionen till ära unnar jag mig room service ikväll.

Pang så drog sommarvärmen in över Sthlm. Träden börjar spricka och rama in allt med skir underbar grön färg. Våren är magisk.

Innan min shape på SATS idag fångade jag bilden nedan. Den bubblar liksom och vidöppna dörrar rakt in Stockholms coolaste gym.

Det är något extremt speciellt med de första riktigt varma dagarna. Människor vågar liksom stanna upp och andas. Det känns som om hela Stockholm suckar ut av lättnad.

Dagens ser ut så här:

• Städat och planterat på ballkongen
• Handlat snuskigt mycket kaffe på Nespresso. Hamstrat den tillfälliga rosten. Helt klart bästa hitintills.
• Shoppat paket till en cykelkille på Norvelo.
• Luktat på pioner.
• Kikat en sväng på Girot.
• Köpt en vit plåtlåda för förvaring av skor. På Granit.
• Shoppat på scotchandsoda – det var jag värd.

Hur gör man en kärleksförklaring på en blogg så att det går in i hjärtat och lite längre?

I kväll firade vi 1 år med Nike+ Run Club. För ett år sedan körde vi första gången. I kväll var drygt 100 löpare på plats. Magiskt. Alla med gröna vingar på ryggen.

Jag har fantastiska ledare runt omkring mig, ingen nämnd ingen glömd, varenda en gör ett suveränt jobb.

Och de bästa, löparna, förtrollande människor. I love you. Deeply. På riktigt. Onsdagarna skulle vara så extremt tomma om det inte vore för er.

Under året som har gått har vi en trogen skara som alltid springer. Oavsett väder. Till den kommer fler och fler nyfikna löpare. Resan vi gjort tillsammans har varit oslagbar.  Ska bli så kul att fortsätta följa er utveckling och se fler och fler nya löpare ansluta till oss.

Jag blev ordentligt överraskad efter vi sprungit klart med varma ord och en bukett med mina favoritblommor, samt 2 presenter, som om man verkligen känner mig och följer mig, vet att jag ä l sk a r. Vilket gjorde mig så himla rörd.

Fotkrämen jag inte kan leva utan från Body Shop och lyx för kroppen och själen på Yasuragi.

TACK. Jag grinar, lite blödigt, och lyckligt, hemma i soffan.

Bilder lånade hejvilt.