Måndagslista

I helgen har det känts som att hela världen har varit och cyklat eller tittat på SM i landsväg nere i Båstad. Som det alltid gör när man sitter sidanom. Sanningen är väl egentligen mer den att hela världen (i alla fall Sverige) har firat midsommar och tittat på fotboll. Men i min värld så har alla haft en hejdundrandes mjölksyrafest nere i Båstad.

 

… Appro på SM

Mina Team mates Sue och Ingrid – ni är rockstars. 8 varv och i mål som 13:e och 19:e. Stolt och överlycklig för mina tjejer!

 

 

Bästa cykeltipset under sommarhelger

Om du bor i Sthlm . Är att stanna kvar i stan när det  blir folktomt och utnyttja vägarna som annars är så hårt trafikerade och njuta av hyfsat bilfria vägar. Magiskt!

 

Veckans känga

Till alla billister, oavsett om man är sen till jobb, irriterad för man bråkat med sin partner, eller avskyr cyklister, det finns INGEN anledning att inte hålla ut 2 meter när man går om en cyklist. Eller medvetet utsätta en cyklist för fara. Ingen vill väl ha någon annans liv på sitt samvete. Och detsamma gäller omvänt, som cyklist, ska du bete dig i trafiken som en medtrafikant.

 

Pest eller kolera

I helgen är det Ränneslättsturen. Jag kommer starta. Men är livrädd. Jag tillsammans med många elitdamer som Jennie Steinerhag, Åsa Erlandsson och Nellie Larsson och mina team mates, har försökt påverka arrangören att ge oss damer en säker start och rättvis tävling. Vi förstår problematiken det kan vara för en arrangör. Men att nu välja att starta oss damer i en masstart gör att jag åker ned med kraschen i Uppsala kristallklar i minnet. Alternativen är att ”blunda” och hålla tummarna att allt går vägen eller att bli passiv – som att välja mellan pest eller kolera. Jag hoppas att vi snart är nära ett regelverk som gör det möjligt att tävla säkert och rättvist och också på så sätt attrahera fler tjejer att börja tävla. Att vara rädd tar energi. Att vara rädd är en hemsk känsla.

 

Låten på repeat 

Är den här.

 

Fjällturen

Har vi pratat om den? Stora delar av Team She Rides pwrd by Scott kommer att vara på plats och vi har såklart sett till att om du vill göra oss sällskap så har vi såklart sett till att ordna en bra sak för att du ska få njuta av fjällen, lugnet och loppet. Kika in här.

Fjällturen är ett mtb-lopp i Funäsfjällen som passar alla, såväl elit som motionär. Distanserna är 32km, 42km, 58km eller 70km. Tillsammans med Funäsdalen Berg och Hotell och Fjällturen har vi satt ihop ett superfantastiskt paket för She Rides. Vi kommer själva att bo här över helgen.

Förutom ett fantastiskt vackert cykellopp bjuder helgen på peppigt mingel med Team She Rides (Jessica Clarén, Marika Wagner, Sara Öbergoch Sue Paz Thunström är på plats och kör loppet) på fredagen. Där ni har möjlighet att ställa frågor om alltifrån däcktryck till att hantera tävlingsfjärilar 🦋 i magen innan start. Efter tävlingen firar vi med tvårättersmiddag på Hotell Funäsdalen. Vilken grej va!

 

 

10 år till

Livet. Bloggen. Drömmar. Krossas. Väcks till liv. Livets berg- och dalbana. Jag har gett den här bloggen lite konstgjord andning ett tag. Inte haft kraft mellan att mött asfalt och annat i livet, att orka ge den kärlek. Och det är ju så himla synd. Den har funnit med mig sedan 2007. Över 10 år. Och jag har inte ens firat att den fyllt just 10 år.

Alltså 10 år. Jag får faktiskt blåsa liv i den igen. Alltså på allvar. Inte bara hålla igång den med små andetag här och där. Den har följt mig så länge och tillsammans har vi skapat och byggt otroligt fina saker. Så vi firar det här 11 året tillsammans.

Och om du har något du önskar – någon riktning eller önskeinlägg, fråga som borde få hamna i rampljuset – det är nu jag behöver den.

 

Solskensrunda

Idag cyklar nästan hela CykelSverige (nästan iaf) Vättern. Det märktes på vägarna idag i Stockholm som var tomma på cyklister. Jag, Tove och Pia tog ett långpass på drygt 4.45 och cyklade utom Vissvass,Dalarö, Årsta havsbad och sedan stan.

Solsken och bitvis bra fart och underbart sällskap. Så lycklig över en fantastisk distansrunda med fina människor.

En stor känga till alla billister som inte tänker längre än näsan räcker – oavsett om man hatar eller älskar oss cyklister, kan vi väl alla försöka respektera varandra i trafiken.

Största peppen dock för solsken, cykel och grymt sällskap.

Nyfiken på hur det såg ut, ja typ så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Allt för laget. Allt.


Lida Loop. Jag hatar dig och jag älskar dig. Första gången vi möttes var nog mitt första långlopp. Då var det åskskurar och dundrande skyar över oss. Minns att det var så jäkla halt och slirigt. Förra året var kroppen inte med i matchen och i år – i år skulle vi ha så jävla kul (förlåt för orden). Min premiär i Långloppscupen i år. Jag visste ju såklart att det kunde vara en chansning att köra stök med en axel och handled (och tumme) som fortfarande gör ordentligt ont sedan kraschen i Uppsala. Jag har längtat – med fjärilar – men verkligen längtat att få tävla och få tävla med mina team mates i Team She Rides. Så jag bestämde att jag startar och så får det bära eller brista.

En vecka innan start kom start-PM:et att de skulle stora alla barn efter herrar elit, och efter barnen skulle vi starta 5 min. Det sista vi vill i damklassen är att skrämma barn eller ge dem en upplevelse som gör att de aldrig vill tävla igen. Med samlade muskler så fick vi tillsammans turordningen flyttad att de startade med oss, precis bakom. Jag upplevde det i starten otroligt stökigt. Men kan inte riktigt uttala mig om helheten eftersom jag fick bryta bara 30 min in i loppet.

Redan i startbacken fattade jag att det var kört. Jag kunde inte stå upp och jobba med styret. Rätt värdelöst om man ska köra mtb liksom. Kom helt fel. Blev inklämd mellan ungdomskillarna och halkade efter upp i start. Fick jaga ikapp och låg sedan i svansen med tjejtäten tills jag bestämde mig vid nästa branta knyck när jag inte kunde gå upp o stå att det kommer fan inte gå och skrek till Marika att gå ikapp de andra tjejerna och att jag skulle bryta.

Att bryta kan vara något av det värsta som finns. Ångesten och tankarna är inte skonsamma. Och det är otroligt tufft att vända det om. Men det är också en träningssak att vara stark i besluten man tar. Jag hade aldrig kunnat köra på ordentligt. Vi gjorde en röntgen på kvällen och det visar sig att nyckelbenet är lite ur led. Jag kommer ha ont ett tag till men ska köra på så mycket jag kan och begränsa mig om det gör för ont. Om 2-3 veckor tror läkarna att jag ska vara ok.

När jag trasslat mig tillbaka till Lida Friluftsområde där looparna möts och varvningen sker,  var det en bra bit över 30 grader. Jag möte Sue precis när jag kom in vid langningen och fick heja på henne när hon tog sin flaska. Krama Jaime, bryta ihop, gråta en skvätt och sedan ställa om fokus att heja in tjejerna i mål.

Och som de körde. Åsa Erlandsson körde solo i täten hela loppet – så otroligt stark och fantastisk förebild för oss alla som cyklar. Emmy bröt och kampen om pallen var öppen. Marika gjorde ett hästjobb och slet som en varg i värmen med hela hjärtat hjälpte hon Ingrid genom looparna och på slutet så hade Ingrid tillsammans med Maria från High5 gått loss och tagit in på Åsa. De rullade in 23 sekunder efter och Ingrid klippte mållinjen som trea. Fyra kom urstarka Fanny och som den hjälte hon är rullade Marika in som 5:a. Sue kom in som 8:a och gjorde ett så tokigt starkt lopp. Sådan OTROLIGA prestationer. Ni är grymma tjejer!

Jag fick stå i mål och ta emot dem. Gråta och skrika av glädje till deras prestation. Jag älskar dem tjejerna och är så förbannat stolt över vad vi tillsammans gör.

 

Bilder Linda Bylund och Patrick Wallberg.

För laget. För hjärtat och för att ingen är stark ensam i motvind.

 

Innan start. Min man och klippa som stöttar oss i vått och torr.

 

 

 

 

Skämskudde på mig som glömt hjälmen hemma och fick slänga på mig en lånehjälm. Jag och Marika i startfållan. Det kokade redan här av värme. Vi snackar startbacken. Slalombacken. Jag försöker nog typ peppa. Sanningen är nog den att alla hatar den.

 

Starten med juniorerna och barnen uppför slaombacken.

 

Langning till världens bästa Marika. Jag häller vatten i nacken samtidigt som jag släpper flaskan.

 

Sue. Stjärnan. Så varmt – sekunderna senare häller jag en flaska över henne.

 

Den här bilden. Rakt i min famn. Jag älskar dig Ingrid.

 

Lyckan.

 

Vi tillsammans och Mattias som kör för She Rides. Sådan hjälte.

Laget. Sue. Kärlek.

 

 

Hon som offrade allt. Marika – du är magisk.