Lindvallen bjuder på sol växlande med små regnskurar och sådan där magisk krispig fjälluft. Vi har varit och rekat starten och framförallt stigningen i början upp till Smågan.

Jag har varit ruskigt nyfiken på att få se hur mycket det stiger och hur långt det verkligen är. Det är en bit, det är inte som i vasaloppsstarten på skidor – tokbrant. Men det är uppför ordentligt utan att vara brant i alla fall de första dryga 2 km och sedan mer eller mindre till Smågan med lite böljande upp- och nerför.

Jag kommer vara lugn upp till Smågan – att dra på sig syra första biten är bara riktigt dumt. Hög kadens och snälla växlar – men snabbt ändå upp.