Solig distans

Jag sitter med röda varma kinder i tv-soffan. Trötta ben och mosig i huvudet. Ni vet samma känsla man har efter en hel dag i backen. Jag har äntligen fått köra distans igen efter min svacka med influensa.

Jag kunde inte tajmat det bättre. Solen har skinit från klarblå himmel och i partier där träden inte skuggade vägen så värmde solstrålarna på huden.

Eftersom det var klar himmel idag så blev det i heller inte mörkt förrän framåt halv sex.

Blött och bitvis isigt – porl av tövatten i bäckarna och igen, sol.

3 timmar på sadeln.

[insert]s-works-3[/insert]

2 Comments

  1. Maria 5 mars, 2015at21:25

    Låter magiskt. Jag längtar efter att få ta ut min cykel och cykla iväg på en runda i solen.

  2. Elna 6 mars, 2015at16:08

    Åh, älsk på solig distans! Och älsk på sådana där glada lerprickar du har i ansiktet på bilden – bäst.

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *