Igår packade jag bilen med en målportal och körde upp mot Umeå. Att sitta i en bil med sig själv och endast med sig själv så länge är faktiskt en form av egentid. Du har liksom inget val mer än bara vara själv med dina egna tankar. Jag gick igenom hela känsloregistret. Och fick nypa mig över hur vackert Sverige är. Vet ni, vi bor i ett sådant tokigt fint land.

Min initiala plan var att hinna upp till Umeå och sedan hinna till IKSU för att köra ett pass. Ett av mina möten på vägen upp kastade om den planen och vi får se om jag hinner med det idag, innan jag vänder hemåt igen.

Längs vägen från Stockholm så körde jag ifrån sensommaren verkligen in i september. Jag älskar september. Jag älskar hösten och jag älskar skiftet mellan sensommar in i hösten. Det är något med luften, ljuset och lugnet i luften.

Jag bodde i Umeå från 97 till 2004. Umeå alltid vara något speciellt i hjärtat. Här uppe köpte jag också Zorro och vi delade allt. Hemma hos Linda, hänger en bild på honom som valp. Det skär till i hjärtat – och saknaden efter honom kommer nog aldrig försvinna. Den är ibland så enorm att jag inte vet var jag ska ta vägen.

Hemma i Stockholm har vi gjort en lång packlista inför Swiss Epic och jag tänkte ni ska få ta del av hur vi planerar och förbereder oss, om ni vill såklart!

Nu ska jag snart gå ut mot bilen,  korsa gräsmattan och lämna fotspår i daggen och köra mot dagen första möte, lämna målportalen.