Juldagen och vi korsar genom ett bäcksvart landskap, på väg hem till Sthlm  från Österlen. Tomt i hjärtat av att lämna mamma och pappa.

Jag har ont runt om min vänstra höft, men det kändes ändå springbart. Jag antar det som känns som någon bristning är det som är anledningen att jag gick som en ostbåge för någon dag sedan.

Eftersom juldagen alltid består av en löprunda och anka fick det bli så.  Det sistnämnda på matbordet.

Med på löpturen var Balzac, ni vet den där lilla valpen jag gav till pappa för drygt ett år sedan. Otroligt kul att ha med sig en vovve när löparskorna är på (mina busar är lite för gamla för det). Snälla mjuk  kilometrar med ett tempo strax under 5 min / km  i kroppen. Jag tog J samt löparhunden med mig till Bäckhalladalen där jag matade 1000 meters intervaller på löpande band under flera säsonger.  Korsade en annan stig där vi körde 600 meter. Tryckte över en backe där vi körde ryck under fartlek. Allting känns som igår, fast ändå inte på något märkligt sätt.