Vi packade Obelix full med cyklar, hundar, tvätt som fick ligga på tork och gasade på upp mot Åre. Samma väg som Sara cyklade. Jag tänkte på henne hela vägen. Speciellt när vi stannade till i Färila, som är hennes favorit. Dramatiskt vackert landskap. Dagar som denna så skulle jag kunna susa fram på tomma vägar och bara se magiskt vackra fjäll och nyvaken natur torna upp sig framför mig.

Jag har glömt att packa ned en jacka. Men inte solbrillorna. Hur tänker man då?

I morgon startar jag efter lunch med en GlobalYin och sedan en cykelklass.