Inte så ofta jag skriver om hur jag tänker långsiktigt. Jag tycker så klart man ska ha en plan för sin träning men tycker också att det är extremt hälsosamt att vara spontan och impulsiv om man inte har som plan att tävla på hög nivå. Den viktigaste träningen är liksom ändå den som blir av.

Jag har haft en “hopp och lek”-månad rent träningsmässigt. Unnat mig att ta det “lugnare” och freestyla lite med min träning. Vilket har varit ganska passande eftersom jag har råkat bli dyngförkyld. Fast det spritter lite i nervbanorna nu. Jag längtar efter hårdkörning.

Och jag har en plan, förstås och jag har en extrem tydlig målsättning med nästa cykelsäsong. Så min uppbyggnadsträning kör igång nästa månad och därtill hade jag tänkt ta tillbaka min rörlighet. Ungefär så. Också hoppas jag på att kunna springa. På mjuka skogsstigar.

Mer specifikt så kommer jag köra Vätternrundan i SUB8 och rocka med Dexters efterträdare i skogen och på långlopp. Hu, läskigt att säga det.

Jag kommer köra med programmering av the one and only – Mattias Reck. Köra med PT-Pernilla i veckorna och få in en ny utmaning som olympiska lyft.