Jag får ofta frågor om hur mycket jag tränar och och hur mycket man ska träna. Jag tycker inte att det finns något i sig generellt svar på det. Det finns så extremt många olika faktorer som styr över just det, alltså vad som är en rimlig träningsmängd för dig och din livstil och kanske egentligen allra mest, var i livet du befinner dig just nu.
Det är också extrem skillnad på att faktiskt var en “Svensson” och glad motionär som vill tänja på sina gränser lite, till att vara en elitidrottare som siktar högre än högst. Många försöker adaptera elitidrottarnas träningsmängd med heltidsjobb, familj etc och ger inte sig själv eller kroppen för den delen, en rimlig anledning till att egentligen belastas så mycket, men gör det ändå.
Jag tycker aldrig någonsin att uteblivna träningstimmar ska bli något som skapar ångest eller skuldkänslor. Alla val vi gör i livet har en mening och tillför dig något som du förmodligen behöver just då. Om du lär kroppen och dig själv att träna för att dämpa ångest, då är inte träningen ett enda dugg hälsosam även om den gör dig snabbare på milen och med ett bättre kolestrolvärde.
Vi har ett liv. Att leva är att vara i nuet. Att vara lycklig där man är just nu. Här och nu.
Hälsa är så mycket mer än timmar på ditt träningskonto. I en värld där vi börjar jaga resultat och testa våra gränser allt mer, aldrig har motionsloppen varit så fullbokade och snabbt dessutom, är det viktigt att stanna upp i bland och fundera på varför vi gör de valen vi gör och för vem.
Det kan vara så mycket mer effektivt att få in 3 ordentliga kvalitativa träningspass i veckan, få tid till återhämtning, sömn och livet i helhet än att forcera in ett träningspass varje dag som bara stressar ditt system och bryter ned dig.
Varje människa är unik. Vi har olika förutsättningar att adaptera till träning och olika mål och livsrytm. Aldrig någonsin jämför dig med någon eller stressas av din omgivning. Dina val och dina timmar på träningskontot är dina och välinvesterade till dig själv om du väljer att göra dem med omtanke till just dig själv.
Klok du är. Just nu genomgår jag en period av extrem trötthet och känner mig skitdålig när jag inte orkar iväg på de planerade träningspassen, men vet att jag kommer gå därifrån ännu tröttare istället för piggare, och så ska det ju inte vara. Även om jag alltid är trött i musklerna efter träning så brukar jag vara pigg i huvudet, men det är jag inte nu och då känns det som om det är okej att inte gå och träna när jag bestämt det.
Paula – fantastisk klokt av dig. Lyssna inåt. Alltid.
Gud så klok du är Jessica. Otroligt fint skrivet.
Alltid lika klok! Jag hörde till dem som tränade inför tävlingar – var sjuk varje vinter och höst. Tog i höstas beslutet att “bara” träna för att det är kul, inga måsten eller mål. Bara välmående. Inte en enda sjukdomsdag sedan det beslutet. Psykisk stress vid intensiv träning är något vi glömmer men som du så fint berör ovan. Om jag tränar mindre nu än tidigare , nej – men jag gör det av ren glädje!
Words!
Å vad jag älskar dig. Du är klok som en bok, inspirerande och alldeles underbar…. TACK!
Bra, så bra skrivet! Kvalité som vanligt :-) du är underbar!
TACK alla för att ni tar er tid och läsa och är minst om inte hundra gånger mer klok än vad jag är. Puss på er.
Sedan jag upptäckte din blogg är jag inne här varje dag. Du verkar så full av energi, glädje och klokheter, vilket gör att jag alltid lämnar din blogg lite gladare. Tack!
Halleluja på den! Tre gånger läste jag inlägget och det är exakt till den instikten jag kämpar varje dag till att komma, mer än någonsin. Vill njuta till fullo av min lilla underbara familj med sambo och en 9 månaders dotter. Men mina hjärnspöken skrämmer mig och hetsar mig till stress över att hítta tillbaka till min tidigare form och “missade” träningspass. Alla dessa förbannade motionslopp och jämförelser av tider äcklar mig just nu, överallt “tjatar” folk i min närhet på mig att jag ska ställa upp och utmana dem i både det ena och andra loppet. Men va f-n låt mig vara!! Jag hinner med dessa lopp senare i livet, när lilla “Loppan” blivit äldre. Vilket jag insåg ganska direkt efter att ha genomfört Åre Extreme 3 månader efter förlossning…tack alla “nära” som hetsade mig till den stressen och pressen, inte blev det bättre av alla påhejningar av hur fantastiskt det var att jag så tidigt efter en gravidtet kunde delta. Helt vansinnigt tycker jag i efterhand!
Så sant och så klokt av dig! Hoppas många suger åt sig av detta. :-)
Jag blir så glad av att läsa detta inlägg. Tack för att du sprider denna hälsosamma syn på livet. Kram!
Fina underbara ni! Tack för ni är här inne och läser och ni är starka och oslagbara!
Underbart inlägg med de helt rätta orden!
Sunt, peppande och precis vad så många behöver få höra/läsa.
SÅ glad att jag trillade in på din blogg idag. Läser inlägg efter inlägg.
Önskar dig en fin kväll!