Jag älskar Åre. Har nog alltid gjort det. Sedan blir det sådär extra fantastiskt när man nyper sig själv över att vara här och jobba under grymma förutsättningar.

WorkOut Åre är så himla härligt intimt, mjukt med kärlek och fräsigt med enorm energi. Som jag skrev i förra inlägget, gör inramningen tillsammans med arrangörerna Thomas, Therese och Marianne hela helgen till något man tar hela vägen in i hjärtat.  En handskriven lapp på rummet med ett chokladhjärta. De där små detaljerna som liksom får själen till att hjula.

Mitt i allt detta vackra så kantades min gårdag av sådant där härligt strul som är så galet underhållande i efterhand.

Min cykel var nerpackad vackert i väska och flög med mig hit. Mina skor och allt annat man kan tänka sig var också med. Igår efter min klass skulle jag ut och reka lagom lekfull terräng till lördagens utomhusklass.

Monterade ihop cykeln och skuttade i mina mtb-skor, reflekterade ganska snabbt över att de kändes sjukt konstiga och upptäcker att de är ungefär en meter för långa. Jag hade alltså fått med mig Jaimes skor istället för mina. Googlar snabbt upp Åre Bikes öppetider och inser att de stängde ungefär 10 min innan jag hoppade i skorna. I vild panik rusar jag ner och lyckas få tag på Thomas som ringer någon magisk människa som fortfarande var i butiken och håller den öppen till mig.

Jag hoppar ut i full rulle och samtidigt öppnar himmeln sig och det fullkomligt vräker ner regn. Jag blir dyngsur. Det är 200 meter dit, typ.

Nåväl, hetsköper ett par skor. Himmeln är förrädisk och ger mig uppehåll på vägen ut från butiken, varpå jag ger mig ut för att reka. 20 min senare hamnar jag i åskregn med blixtrar och dunder. Kör vidare och tänker att det är bra träning. Då, där, får jag punka.

För att göra en lång historia kort, kom jag tillbaka, blöt så klart men välbehållen. Senare idag så upptäckte jag, när jag skulle rädda min punka, att slangen jag fått med mig var hade för kort ventil. Uppräckte det precis när jag tagit av mina däck och stod med sörjan från tublessvätskan upp till knäna. Med ett grin insåg jag att det inte fanns en chans i världen att jag skulle hinna fixa punkan innan mina två klasser. Så, in med cykeln på Specialized butiken i Åre och äntligen i eftermiddag. – en hel och lycklig cykel och en hjälteinsats av killarna på Åre Bikes.

Tack alla ni som varit med på mina klasser idag. Utan er, vore Åre inte lika magisk.

.