Att våga värdesätta sig själv och ta betalt

Det är faktiskt ett problem. Ett stort sådant. Att vi älskar det vi gör.

Under mina 16 år i branschen så har jag jobbat för många olika arbetsgivare och det är skrämmande att idag, 16 år senare har inte mycket hänt med lönebilden. Min kritik är inte riktad till en enskild arbetsgivare utan till branschen i helhet. Det är dags att vi ser en förändring.

Att arbeta med det man älskar och brinner för är en dröm för många och det gör att så ofantligt många har svårt att se till att prislappen på de tjänster vi säljer och de arbeten vi gör är likställda med vad vi faktiskt levererar. Alldeles för många glömmer av eller vågar inte i lyckoruset över att äntligen få jobba med sin stora passion, där med leendet på hjärtat varje gång de går till jobbet och när de nyper sig själv och frågar “är det här verkligen mitt jobb” att det verkligen just är det, ett jobb och att det vi gör gör skillnad.Där mitt i glädjeyran, gör många av oss sig själva och andra verksamma i branschen en björntjänst. Det är lätt att glömma bort att vårt jobb räddar liv. Och om någon skulle våga ta betalt, så är det vi som jobbar med välmående från insidan till utsidan.

Vi är faktiskt löjligt lågavlönade. Ingångslönen som gruppträningsinstruktör skulle få vilken kostymnisse som helst att blåsa av stolen. Det är skrämmande att räkna på vad vi tjänar och hur mycket tid det ligger bakom en levererad timme i gruppträningssalen. Utslaget på alla timmar förberedelser för dryga 55 min, bli timlönen sämre än de flesta sommarjobb för gymnasieelever.

Återigen så arbetar vi med något av det viktigaste man kan lägga pengar på, hälsa och välbefinnande, och lik förbannat värdesätts allt för ofta inte det arbete vi gör.  Jag tror också att rädslan att våga sätta ned foten och förlora det man håller varmt om hjärtat, oftast får övervinna önskan att bli värdesatt och rättvist avlönad.

Det är inte i heller rimligt att man vid sjukdom ska behöva lägga ibland mer än en arbetsdag för att hitta en ersättare. När du ligger sjuk. Ingen annanstans fungerar det så. Är du sjukanmäld, så är du.

Jag önskar av hela mitt hjärta, att man någonstans kunde värdesätta det arbetet vi gör. Att fler vågade värdesätta sig själva. Om vi tror på oss själva kommer vi någonstans också öka kraven på våra arbetsgivare och våga ta betalt.  Hur gärna du än vill och önskar, så behöver vi i slutändan få pengar i lönekuvertet för att kunna sätta mat på bordet. Bokstavligen.

Jag önskar också att  arbetsgivarna runt om kunde inse att om de höjer ersättningen på levererade upplevelser i träningssalarna runt om i Sverige, i gymmen eller var det än bedrivs träning,  så kan de också höja kraven på sina anställda. Det blir en oslagbar win win för den anställda, arbetsgivaren och inte allra minst för slutkunden.

Och sanningen är den – om du inte själv sätter ett värde på dig själv, varför skulle någon annan göra det?

 

14 Comments

  1. Vevve 28 maj, 2014at16:25

    Jag hör vad du säger och jobbar på det!

  2. Sara 28 maj, 2014at16:36

    Är det olika löner om det är förkoreograferat vs klasser med eget upplägg och musik?

  3. jessica 28 maj, 2014at16:38

    Näe Sara – det är samma lön, vilket i sig också är helt galet.

  4. J.N. 28 maj, 2014at17:36

    Verkligen märkligt att ni som skapar egna klasser inte får någon extra kompensation för det! På stora gymkedjor, är det nästan någon form av standardlön som gäller eller tillämpas individuell lönesättning beroende av t.ex. instruktörens erfarenhet och popularitet?

  5. Sara 28 maj, 2014at19:36

    Fast det är HELT galet Jess, det borde man ändå kunna ta upp till diskussion

  6. Carina 28 maj, 2014at21:31

    Problemet som jag ser det (jobbar på ideell idrottsförening) är mängden, att det är så många pass i veckan. Blir totalt sett så mycket mer pengar som ska ut om lönen ska höjas 5 ggr mer på 80-100 pass/vecka jämfört med lönelyft månadsvis på 5-6 anställda…för oss skulle det bli åtskilliga miljoner i påslag vilket är orimliga pengar i den totala budgeten. MEN, jag förstår också ditt resonemang! Och, jag tror branschen kommer ändras framöver åt det hållet. Kan bara inte idag se hur. Tack för en bra blogg! :)

  7. Snabba Fötter 28 maj, 2014at23:34

    Viktigt inlägg! Och visst är det så att det många gånger är för dåligt betalt. Men ibland tror jag att de som klagar på ersättningen ena gången inte är bättre själva nästa gång. För det händer också att bloggare/instruktörer vill ha en massa betalt för sina uppdrag när de utför något, för att vid annat tillfälle när de själva står på andra sidan, som arrangör, och behöver köpa in tjänster, då erbjuder de skamlöner för att de själva, återigen, vill tjäna så mycket som möjligt. Vill man som utförare få en bra ersättning för sina uppdrag borde man också vara intresserad av att erbjuda bra ersättning när man själv står på andra sidan, som uppdragsgivare, annars blir det ju lite snett.

  8. Jessica 29 maj, 2014at08:40

    JN – ja det är konstigt faktiskt. De flesta gym har en lönestege.
    Sara – ja det tycker jag med. Det är helt tokigt.
    Carina – ja visst är det så MEN problemet är ju att man inte budgeterat för det i början.
    Snabba foten – ja jag håller med.

  9. Axel 31 maj, 2014at09:41

    Alltså, jag har ofta och sedan länge funderat på just detta. Hur instruktörer tar betalt o om man får betalt för all tid som läggs ner. Känns som det är ett extremt lågavlönat yrke och frågan är om arbetsgivaren tar sitt ansvar.

  10. karinfitnessochhalsa 1 juni, 2014at21:35

    Så sant och så snett att det är så!

  11. Pingback:Att springa Stockholm Marathon | #RunLimitless

  12. Nellie 2 juni, 2014at22:08

    Har också funderat en hel del på detta och på om det är värt tiden, som för min del är min fritid, dvs utanför mitt ordinarie jobb. Jag tror att många tycker att det ger så mycket annat och därför ser mellan fingrarna på hur dålig lönen egentligen är. Problemet som jag ser det är att det är väldigt få som fixar att försörja sig på “bara” vara instruktör eller personlig tränare med allt var det innebär och följden av det är att utvecklingen avstannar för det finns inte tid, eller kanske pengar att gå på andra klasser, konvent mm. Jag känner nämligen precis så. För att jag ska bli en ännu bättre instruktör så behöver jag input, utmaning och inspiration, det kräver tid, och i många fall pengar. Den ekvationen går inte riktigt ihop. Sen finns det ju en annan aspekt med all “gratisträning” (som jag f.ö. själv är en del av). Då blir det ju ännu svårare att ta betalt. Samtidigt tycker jag inte att det ska vara en “klassfråga” vem som ska kunna vara med och träna i grupp. Lite kluvet här märker jag… Bra att du tar upp ämnet, det behöver belysas. Jag tror bannemej att jag ska gör det inom kort jag med. Kram!

  13. jessica 2 juni, 2014at22:11

    Jaaa gör det Nellie – belys det du med. Ju fler som tar upp det till diskussion desto bättre. Och jag tror du har en viktig poäng med att utvecklingen stannar av.
    KRAM på dig

  14. Christina 5 juni, 2014at14:15

    Jattebra skrivet! Dina tankar galler dem flesta som frilansar, tycker jag. Spelar ingen roll vilken sektor. Tack!

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *