Det är aldrig ok att vara rädd. Rädd för att snöra på dig löparskorna efter skymningen eller ta dig hem en sen kväll med inget eller flera glas rose i systemet. Onykter eller nykter.
Det är inte i heller ok att svensk lagstiftning friar och ser mellan fingrarna på handlingar som skär sönder all trygghet och sätter ärr på själen genom hela livet.
Ett nej är ett nej. Alltid. Även ett sådant som inte hörs.
Och hur kan man någonsin bedöma ett övergrepp som “kortvarigt”, eller att längden på tightsen eller kjolen ska avgöra graden av våld. Att frågan – “Vad hade hon på sig då” – för huvudtaget är relevant är ofattbart och skamligt.
Jag är rädd för det samhälle vi lever i och trött på att inte våga ta mig ut en ljummen varm sommarnatt själv på en runda runt Kungsholmen. Jag vill inte alltid i heller behöva be mina vänner skicka mig ett sms när de väl kommit hem, så jag vet att de är i säkerhet.
Jag skäms och har en klump i halsen över att vi idag i Sverige 2014 fortfarande inte tar ställning.
Jag kan inte, aldrig någonsin förstå.
[insert]
[/insert]
Bilden kommer ifrån Society6.
Du är verkligen så himla bra och inspirerande och dessutom med vettiga värderingar. Uppskattar att du skriver såna här inlägg. Internetkärlek till dig <3
Tack Ida och kärlek tillbaka <3
kram på dig Jessica! Du skriver verkligen en jättebra blogg. En polare till mig länkade den via facebook för ett tag sedan och nu följer jag din blogg varje dag efter jobbet. Kan lixom inte låta bli :-) Du uttrycker dig på ett väldigt unikt sätt.
Fortsätt skriva! Kram <3
/Lina
Vårt rättsystem är emellanåt den hårdaste sparken i magen man någonsin kan få. Åh. Jag kommer heller aldrig att förstå, aldrig.