Nu får det vara nog. På riktigt.
Jag ställer mig sidanom Emma Igelström som under loppet av 6 timmar har nästan 900 likes på Instagram efter att hon rutit ifrån med #myfababs.
Igår kom hennes dotter, 7 år, och frågade varför man var tvungen att ha rutor på magen för att vara stark.
Och det är sorgligt men sant. Det var länge sedan jag hörde någon kvinna (framförallt kvinna) säga att jag älskar min kropp precis som den är. Oavsett ålder. Det gör mig ledsen, på riktigt.
Jag vill att vi säger stopp nu. Att vi faktiskt försöker göra något för oss alla. Något som gör att vi slutar föda ett osunt ideal som inte någonstans bidrar till hälsa och lycka.
Min kropp har jag alltid inte varit bästis med. Jag ha absolut inte alltid tyckt att den är fantastisk och inte i heller kunnat se hur fascinerande den i varje sekund alltid servar mig. I vått och torrt. Jag har tränat mig att borsta av mig bruset runt omkring som ruckat mitt självförtroende och nu vet jag, att min kropp är fantastisk. Med extra kilon eller utan. I vilken form den än kommer i.
Allas kroppar är fantastiska. Faktiskt. Vackra.
Jag väljer att följa Emma och göra något jag nog aldrig trodde jag skulle göra, men ta en bild på min mage. Så här ser den ut. Min blogg står för allt som inte är hud eller utseendefixerat, det är första gången sedan bloggens födelse 2008 jag visar min mage. Jag har valt bort det för att i min värld är det insidan som räknas. Alltid. Jag vill understryka det.
Det här ÄR min mage. Full med födelsedagsfirande. Just nu inte alls pepp på att träna. Fast det står på agendan.
Den har vunnit SM-guld. Sprungit och simmat snabbt som tusan. Den har hoppat tuck jumps inne i Globen, skrikit efter mat och varit proppmätt. Den har blivit utskrattad när jag försökt dansa och den har fisit och skrattat med mig. Den är en del av mig och den som hjälper mig på traven att göra allt jag vill.
Jag gör ett statement. Jag duger precis som jag är. Du duger precis som du är. Vi duger! Vi är ok!
Bilden är pixlad efter det att det skapades en debatt om min mage på helt fel sätt, där huvudbudskapet glömdes bort- du hittar min post på instagram @jessicaclaren. Jag vill igen säga att du och jag är vackra och i mina ögon är alla alltid ok.
WORD! Jag gör samma sak på min blogg. Och min mage är URSTARK på insidan- jag har en TA som knäcker de flestas. Men har också fött två barn och det töjer ut bukhinnan. Så det är ingen platt mage. Men den är magisk! Som din. Som allas!
Heja!!! Jag gör detsamma. Är också glad att jag väljer att följa kloka, starka och bra kvinnor online – såna som du, Sofy, Sara och en hel massa andra. Såna som har makten att faktiskt sända ut rätt budskap och få det uppfattat.
Du är underbar Jessica! Inte en dag för tidigt att ta upp detta, det är hemskt hur utvecklingen blivit bara de senaste åren, jag blir så ledsen för alla unga tjejer som mår dåligt HELT i onödan! Kram o fortsätt lysa upp världen med din själ ❤️
Amen på det och jag längtar efter att ses!
Jessica, vad hade vi gjort utan dig? <3
Ni är fantastiska tjejer. Vi ska må bra oavsett hur vi ser ut. I min värld är alla vackra.
Pingback:#myfababs | elna dahlstrand
Åh, vad bra! Heja dig! Jag ska följa ditt exempel och göra samma sak på min blogg! En mag-kampanj helt enkelt, där alla magar får vara med!
Underbart Jessica. Tack för att du får många av oss att bli påminda om vad som är viktigt och att vi duger som vi ser ut.
Varm kram
Och på vilket sätt bekräftar vi att vi alla är vackra oavsett hur vi ser ut genom att posta bilder på hur vi ser ut? Det är just det HUR VI SER UT som inte spelar nån roll… Syftet med kampanjen är gott men utgången blir sorglig utseendefixering. Trist, för nu sitter hundratals kvinnor och tänker på sina magar – nåt de förmodligen inte ha gjort utan denna kampanj.
Det är ju alltid så att det kommer en motvikt eller en annan vinkling och jag håller med men jag tror just i detta fallet och varför jag valde trycka på det var att det var droppen som fick bägaren att rinna över OCH att vi faktiskt uppmärksammar att vi vill ha förändring.
Pingback:#myfababs eller vad det nu heter | en vag cyklist
Dette synes jeg er vanskelig. Jeg er ikke særlig god venn med min kropp, for den har blitt syk og helt, helt utbrent. Vi har ikke spilt på lag og det er vanskelig å glede seg over en kropp som kjennes mest ut som den svikter meg. Jeg skulle ønske jeg heller kunne være glad for den, stolt av den og glad i den, men jeg er ikke det og særlig ikke i magen. Magen har mange matintoleranser og IBS, den eser ut og ser ut som en ballong og gjør at jeg som oftes ser gravid ut. Det er ikke så mye å rope hurra for. Men jeg skal øve meg, jeg vet bare ikke hvor jeg skal begynne. Kanskje med at jeg har to bein og to armer? Eller at den faktisk har overlevd å bli utsatt for misbruk nesten fra jeg ble født?
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta, men jag reagerar på det iallafall. Är det ingen annan som tycker själva PR-grejen är lite för lik Mia Skäringers proviva grej för ett tag sen?
1. Ta en kändis som skriver en “personlig” krönika i en kvällsblaska, som ska rikta sig till kvinnor med låg självkänsla/handla om utseendefixeringen i samhället
2. Få kvällsblaskan att skriva ännu en artikel om kändisens krönika
3. Hashtagga, och ta bilder på något så att det blir som ett kedjebrev
Men hela den här kampanjen är väl knappast Igelströms ide utan den kommer från er nystartade site, som såklart vill ha trafik. Men varför köper alla detta så lätt? Och som sagt ovan, varför ska utseendefixering botas med ännu mer utseendefixering? Hälsa som ni vill promota handlar ju inte om utseendet.
Jag vet att du Jessica verkligen vill sprida bra känsla kring dig med att vi alla duger, och du är en jättebra ambassadör. Men hela den här kampanjen känns bara lite för PR-uttänkt, och det känns tyvärr som att alla bara sväljer det. Klart ni säkert vill sprida en bättre hälsobild bland svenska kvinnor, men bakom allt sådant brukar det ju ändå mynna ut i att det är ett företag som ska tjäna pengar. Sockerdryck eller hälsosajt, någon ska tjäna pengar på att kvinnor mår dåligt över hur de ser ut hela tiden.
Ps. jag gillar min mage för den nu gillar maten jag stoppar i mig utan att klaga, jag mår bra av min kost.
Snälla, kan vi sluta snacka om hur vi ser ut?
Jag tycker verkligen om känslan du sprider här på bloggen Jessica & jag uppskattar så mkt ditt arbete för en lite sundare syn på oss själva. Men den här kampanjen blir fel för mig med. Det är klart det är viktigt att visa fler bilder än den gängse på hur vi ser ut, jag håller med om det. Det är bara rätt tröttsamt att det landar i att vi (återigen) ska lägga upp bilder på våra avklädda kroppar och få likes…
Skriver som jag skrev till Emma: jag applåderar intentionen och visionen – men inte kampanjsättet.
http://liselotte.livskick.nu/2014/11/21/sa-var-det-dags-for-kvinnor-att-visa-upp-sina-fabulosa-kroppsdelar-igen/
I övrigt gillar jag dig och kollegorna skarpt och önskar er lycka till med nya sajten! :-)
Karin Tri – näe faktiskt så är det Emmas idé som sedan nätverket hoppade på för att skapa en hälsosam debatt som blev helt galet feltolkad.
Tack alla ni som stöttar och förstår min synvinkel.
Jag tycker inte detta är en bra kampanj. Precis som några kommenterat tidigare är detta bara ytterligare en aktivitet där kvinnors kroppar hamnar i fokus och exponeras. Jag förstår precis hur de som “hänger på” kampanjen tänker, jag tänker ju delvis så själv – take the power back liksom. Men resonemanget blir ändå bakvänt. Kan vi liksom inte bara sluta hänga ut kvinnokroppen för bedömning i alla sammanhang och fokusera på handling (allt vi kan göra med kroppen, allt vi presterar). Tycker den här bloggen är grym på det vanligtvis!! En härlig stärkande och motiverande blogg :)
Bra skrivet!