Och varför du bör svara.
Har du någon gång irriterat dig på att instruktören frågar hur du mår under klassen och sedan upprepar frågan om hen inte får svar? Tänk om.
När jag instruerar gör jag det till 110% för deltagarna och sätter mig själv och min egen träning absolut allra allra sist. Att få feedback från deltagarna under passet med få frågor är avgörande för hur jag ska guida klassen vidare. Jag frågar för jag bryr mig och för jag ska kunna coacha rätt. Ett litet svar kan hjälpa dig som deltagare att få en ännu bättre upplevelse. Jag frågar inte för att vara besvärlig eller för något annat utan för att jag verkligen är intresserad och behöver ditt svar.
Tex – har alla förstått upplägget – om ingen svarar förutsätter jag att jag misslyckats katastrofalt med att vara pedagogisk och måste berätta igen fast vinkla det.
Mår ni bra – ingen svarar, ok alla mår skitdåligt. Shit! Eller någon säger ja o någon nej – jag coachar mer individuellt.
Känner ni att ni skulle kunna stanna på denna intensiteten i 20 min. Ingen säger något – ok de ligger för högt de kan inte ens svara.
Snälla, frågor om de används rätt av instruktören är bara där för att ge dig en ännu bättre kvalité på din träning, vi behöver ditt svar.
[insert]
[/insert]
*svarar på måndag*
Duktig – men du brukar faktiskt svara ju.
Helt rätt! Såvitt instruktören inte är irriterande en som frågar typ, hela tiden så är det lite småtaskigt att inte svara. Man vet ju själv hur tråkigt det är att kasta ut en fråga och få noll svar.
Bra påmint! Jag ska vara duktig på att svara ärligt. Jag säger alltid att jag mår skitbra :)
Ibland mår man inte toppen (å e alldeles för trött för å svara :) ) eller hittar inte rätta känslan men inte vet jag om jag skulle säga det?! Lite för feg kanske…
Så klart att man inte ska svara bra om man inte mår bra. Och just i det här avseendet är frågan relaterad till träning alltså mår ni bra just där ni befinner er under passet nu.
Puss på er
Något jag lärt mig är att man istället för att fråga “har alla förstått?” Så kan man fråga “är det någon som inte förstått?” Samtidigt som man räcker upp handen och frågar på ett sätt som förutsätter att någon inte riktigt förstod. Då är sannolikheten större att den/de som faktiskt inte förstått vågar säga det :)
Förstår helt! Som instruktör vill man känna att man har med gruppen och att man jobbar tillsammans, tungt att hålla klass för en tyst grupp! Men sätter jag mig in i när jag tar klass kan det ibland kännas så klämkäckt med frågan. Att den är där för att det är så gruppträning ska va, alla ska svara JAAA! :) i kör och känns ofta mer som en “kom-igen” metod är en fråga som söker genuint svar. Att det skulle döda stämningen att vara ärlig om det skulle svaras “helt okej” eller “nej” före ett tyst svar. Jag vet inte, dömer inte utan bara en tanke på hur jag tror d kan va :) tror att om man som ledare säger nåt innan i stil med att “jag kommer hänga med er hela klassen och för mig är det viktigt att veta att ni hänger med och mår bra, så uppskattar jättemycket om ni svarar, (ärligt) :) då! Ok? Nu kör vi!”
Jo men jag är precis med på vad du menar – och håller med. Jag brukar faktiskt fråga i den riktningen och poängtera varför jag frågar. Dock så är det viktigt att särskilja frågan under träning och i resten av livet om ni är med på hur jag menar. Samtidigt så är den verkligen fel ställd om den känns klämkäck och där bör alla instruktörer fundera på om de slösar med frågor istället för att faktiskt instruera.
KRAM
Det är inte självklart att man uppfattar frågorna…. Ofta är mixen mellan mikrofonens volym och musikens volym ogynsamt för att uppfatta instruktörens tal, speciellt typisk med tjej instruktörer som har ju ljusare röst än manliga instruktörer. Så om jag inte svarar betyder inte att man inte är med, man hänger på kroppsspråket och signaler från instruktören ändå. Och att man trivas kan lätt mätas av att man återkommer om och om och om igen och lämnar salen med ett stort leende på läpparna.