Jag är ju hemma och försöker (desperat) att bli av med min luftkatarr och förbannar den just nu ordentligt. Jag behöver lite pepp och inspiration och TACK för att ni är så fantastiska och hjälper till med inspiration och önskerubriker. Först ut är “Googledietrexia” – sådan sorgligt men genialiskt namn på en rubrik.
Faktum är att jag allra helst bara skulle önska att hela världen var utan fördomar, ideal och dieter. Att vi levde i ett samhälle där alla uppskattades exakt lika mycket i alla sammanhang, oavsett vilken form man kommer i. Tyvärr, även om jag strävar efter att försöka förändra och påverka, så är det inte så, långt ifrån faktiskt.
Det där idealet som driver så himla många till ett livslångt och olyckligt förhållande till den de borde älska mest i hela världen – dvs sig själva.
Jag är så himla tacksam att jag just nu inte är tonåring och vacklar i min egen självkänsla – när vårt informationsflöde är så himla lättpåverkat och lättillgängligt.
Då var det “Minimjölks-Emma”, pulverdieter och fettfritt som gällde, alltså när jag var som mest påverkbar – idag gäller allt – allt utom kolhydrater. Ungefär. För de som inte förstår bättre, vill understrykas.Och det går att hitta argument för alla dieter genom ett par knapptryck och sedan enter. I flöden där det bara radas upp en filtrerad yta är det nog nu, om någon gång, så himla lätt att hamna skevt.
Att ha dålig självkänsla och matstörning är inget man kan se på vågen och tyvärr nog vanligare än ovanligt. Och det är så ledsamt. Så trist också att vi förblindas av våra egen sårbarhet och med hull och hår låter snabbtänkta affärsdrivna idésprutor göra bussiness på kosthållning som handlar mer om att tjäna pengar än att göra oss väl eller på lång sikt hälsosammare.
Det är ett faktum att det svämmar över av produkter i matvarubutikerna som just gör det, tjänar pengar på vår okunskap, olycka och egentligen vår vilja att passa in och känna oss accepterade. LCHFklubben mfl. Smart så klart av dem, men osmart av oss.
Visste du att den vanligaste anledningen och målsättningen till att träna och leva “mer” hälsosamt är att man vill gå ned i vikt och påverka sitt utseende. Är inte det tragiskt? Oftast vill man dessutom inte göra det för sig själv utan tror att man där någonstans på andra sidan blir lyckligare.
Det är så himla lätt att påverkas till höger och vänster med allt som trycks in i vår feed och leva med och sidan om påhittade dieter som lovar guld och grönas skogar istället för att faktiskt inse att det inte finns genvägar eller att gräset är grönare på andra sidan.
Lyckan sitter aldrig på utsidan och att äta ska aldrig handla om att söka bekräftelse i att förändra för att passa in i någon mall. Att bry sig om vad man äter ska handla om att du vill ge kroppen det bästa för att orka genom livet.
Så jag ber dig, granska det du läser och får i ditt flöde. Tänk om några gånger innan du tror på något som kanske skrivs under av ett medialt ansikte. Bakom underskriften kan de klirra fint i kassan. Och det är inte du som vinner på att tro på allt, testa alla dieter och lägga hutlösa summor på produkter tillhörande olika trender – det är du som förlorar på det.
[insert]
[/insert]
Sorterat, klarsynt och klokt helhetsperspektiv.
bra skrivet Jessica! Jag har en dotter på snart 11, många tankar och frågor från henne. Svårt!
Krya på dig!
Tack Amira och tack Camilla – och hu vad svårt det måste vara!
Kloka Du! Hälsa är inifrån och ut! Det borde inte vara siffror på vågen och smaljeans som lockar det är Vikten Av Hälsan som är det viktiga! Vi har bara ett liv, att Må bra vore det som folk strävar efter. I dagens stressade samhälle är den psykiska hälsan lika illa som den fysiska… Kropp och knopp måste samspela!
Klokt och bra inlägg!
Pingback:Vart tog orden ”Må Bra” vägen? | Fröken Loo´s Hälsoinspiration
Så bra skrivet Jessica!
Ja, det där med varför man tränar… Jag läste resultatet av en enkät för några månader sen, där man ställt frågan varför man sprang. INGET av alternativen var “för att det är roligt”. Jättekonstigt. Alternativen “för att gå ner i vikt” eller “för att det är skönt efteråt” fanns givetvis med, men att tycka om sin träning var liksom inget alternativ. Skrämmande.
mycket bra skrivet.
Tack för världens bästa inlägg! Detta skall jag spara och gå tillbaka till xx
Jag äter liberal lchf enligt ett 80/20 tänk. Lördagsgodis men väldigt lite onsdagsgodis. Hellre gröna bönor än pasta. Strimlad vitkål till köttfärsåsen och visst tjänar någon bonde på min gräddstuvade savoykål. Men på lchf äter jag betydligt mer rena råvaror och betydligt mindre färdiga, produkter. Jag skulle vilja säga att det därför är färre som tjänar pengar på mig nu än innan. Det där med att lchf handlar om att någon ska tjäna pengar kommer alltid upp och förvånar mig en smula. Lchf handlar mycket om ren mat och mat lagad från grunden, mycket lite om färdiga produkter. Och nog finns det de som tjänar pengar på carbsen också så det argumentet håller inte enligt mig. Lchf-klubben visst, men Barilla, Nestle och Coca-Cola är heller inte välgörenhetsföretag. Så heller inte Enervit. Jag började äta enligt med min nya övertygelse efter att ha läst den mycket bra boken Ett sötare blod av vetenskapsjournalisten Ann Fernholm och för mig har det aldrig handlat om viktminskning. Det handlar om välmående och jag mår så mycket bättre när jag äter mer fett och mindre snabba kolhydrater. Mer grönsaker kommer ju också som ett brev på posten när man ersätter pasta och ris med kål, sallad och andra godsaker från växtriket. På fettdrift slipper man dessutom bli slav under maten och att jag numer kan springa mina långpass utan att gå in i väggen och slippa tanka socker varje kvart ser jag som en ren bonus. Och jag är säker på att min bukspottkörtel tackar mig!
Tack alla för era kommentarer.
Sanna – Åh men så klart att det finns mängder av företag som tjänar pengar på all mat vi köper – oavsett om det är kolhydrater eller protein, det är inte det som är min poäng utan att man ska tänka två tre gånger inna man köper en “diet” eller specifik kosthållning rakt av. Hoppas du förstår vad jag menar.
Suveränt inlägg,, som vanligt. Smarta du ;)
Nu får du ta och krya på dig.
Kram
Jag förstår nog vad du menar och tror att du har bra tankar runt kost. Jag vänder mig bara lite emot den raljanta och lchf-fientliga tonen i många bloggar och som jag nu tyckte mig snappa upp i din. För många människor funkar den moderna kosthållning med mycket snabba kolydrater och fettsnåla alternativ bra men för andra blir det katastrof. Har man som jag hängt lite på lchf-foum som tex. kostdoktorns hemsida så inser man att många fått helt nya liv av en kostomläggning. Jag tycker att det är bra och något som man absolut inte ska raljera över. Diabetiker som kan sluta med medicin tex. och kraftigt överviktiga personer som gått ner halva sin kroppsvikt och mår toppen. Om man vill förstå lite hur det kan vara att leva med ett sockerberoende tycker jag att man kan kika in på lchf-ingenjörens blogg där My beskriver hur hon tagit kontrollen över sitt matmissbruk med lågkolhydratkost (och en massa andra verktyg förstås). SBU slår ju fast i sin rapport Mat vid fetma att på gruppnivå är lågkolhydratskost bäst för viktminskning (vad som passar bäst på individnivå är en annan femma, där tycks vi få testa oss fram). Nu gäller det feta personer, men fler och fler blir ju feta idag och jag tror att lchf kan vara ett sätt att slippa bli fet. För mig som alltid varit smal handlar lchf mer om välbefinnande, behaglig mättnad och förmågan att träna hårt utan tillsatt socker. Och om god mat förstås!
Jag tror också att sekt-känslan som många stör sig på när det gäller lchf bottnar i att det är en gräsrotsrörelse som växt fram hos folk med diabetes och överviktsproblem, som efter år av kämpande med rådande kostråd och en följd kapitala misslyckanden senare, äntligen hittade ett helt annat sätt att äta som räddade dom och att det gör dom rätt lyriska. För mig som är fullt frisk och har en kropp som tål en del socker funkar det ju att vara mer liberal, även om jag delar deras grundsyn på vad som är mest hälsosamt. Och där tror jag stenhårt på kål framför pasta :-).
Jag tror också att ett problem (som jag tycker mig kunna ana i träningsvärlden och som kanske kan förklara hälsobloggarnas misstro) är att många går low carb utan att gå high fat eftersom fetträdslan är så djupt rotad i oss. Då försätter man sig i en dålig situation där kroppen har svårt att få tillräckligt med energi. Själv tror jag egentligen mer på high fat-delen än på low carb-delen (möjligen undantaget socker och vitt mjöl). Fett gör dig naturligt mätt och är dessutom vansinnigt gott.
Jag propagerar bara för lite större förståelse för att alla inte alls behöver stora mängder kolhydrater (visste du föresten att kolhydratladdningens fader Tim Noakes gått low carb?) för att kunna träna hårt. För att hjärnan fungerar alldeles utmärkt på low carb och för att vissa trender blir stora för att de faktiskt tillför något till många. Vi är inte alla grundlurade!
Jag tycker inte att det på nåt sätt är tragiskt att vilja ta tag i sin vikt och sitt utseende. Vi människor lever i ett samhälle som påverkar oss på massa sätt. Ska man ses som tragisk för att man är ett resultat av samhället man lever i? Ska man ses som tragisk för att man vill åstadkomma en förändring som är positiv i ENS EGNA ögon (oavsett hur negativ den må te sig utifrån säg, tesen om att utseendebryende är negativt). Jag applåderar dem som vill åstadkomma en förändring och tror på dess positiva kraft. Ingen ska dömas. Däremot kan man förstås agera ögonöppnare etc. men aldrig döma eller stigmatisera.
Givetvis om man har övervikt och mår dåligt av det eller undervikt så ska man absolut se över det och ingen ska dömas, det är inte i heller det jag menar i mitt inlägg utan snarare att man inte ska förändra sitt redan kanske normala förhållande till mat (om man är så lycklig) och hamna i en matstörning. Som alltid med text kan man läsa in egna tolkningar.