DU – du där. Vet du, det är dags att vi stannar upp och blir lite mänskligare. Lite ödmjukare och snällare. Mot varann. Det är så himla lätt att bara dras med i hamsterhjulet utan att reflektera över att små saker kan göra så mycket.
Jag fick förresten en femtielfte armbåge idag när jag försökte ta mig hem i lunchrusningen. Ingen sa förlåt.
Jag kom på mig själv att passera en tiggare som hest väste hej och skramlade med en tom pappmugg från EspressoHouse – utan att möta hennes blick. Jag skämdes när jag insåg det.
När jag gick på övergångsstället med min vovve i koppel höll jag på att bli påkörd av en bilist som garanterat inte vann något på att inte ge mig de sekunderna extra, för att ta mig över till andra sidan vägen. Jag ryckte på axlarna men hade svårt att skaka av mig det senare.
Går jag in i en affär i mina träningskläder värderas jag på ett sätt och extremt påtagligt, när jag kommer in med klack och kappa – samt röda läppar – helt annorlunda. Jag är samma människa oavsett vad jag har på mig.
Jag tror på att vi kommer längre med ett leende och ett hej. Jag tror på att världen blir vackrare då och kommer fortsätta heja på dem jag möter.
Idag påminner jag mig själv, att stanna upp och möta världen.
Ja precis så! Kärlek <3
Ja, tänk så lite ett leende kan göra och att möta medmänniskor utan att värdera <3
Jag försöker med det här varje morgon, att möta busschauffören med ett hej och ett leende. Jag känner mig gladare av den gesten och jag hoppas samt tror att hen gör det samma!
I dag handlade jag på min lokala affär efter att ha löpcoachat. Träningsklädd med håret på ända. Den unge mannen i kassan var snabb och jag skjutsade iväg mina varor längs det tomma bandet och hörde plötsligt “Ojoj, det där var nog rekord i juicekast det!” från honom – tittade upp och såg ett stort leende. Vi hann med att diskutera om juicekast var släkt med curling och om kladdkakan som nästa kund hade lagt upp på bandet hade varit bättre att kasta med. Jag gillar min lokala affär :-D de är alltid supertrevliga även när jag kommer in lerig och träningsklädd!
Det här har jag funderat så mycket på. Jobbklädd i kavaj ger mig ett helt annat bemötande än vardagsklädd i Haglöfsbrallor. Eller när J och jag träffades och hade varsin bil, om jag körde hans Volvo med doftgran och tonad ruta fick jag fingret alla gånger jag gjorde ett misstag i trafiken, men om jag satt i min Suv ett leende och en förstående nick. ÅH, jag ogillar hur man dömer människor utan att tänka och hur man ibland även gör det själv fastän man vill låta bli.
KRAM
Ja och jag verkligen avskyr hur lätt vi värderar i dagens samhälle – får ont i hjärtat!
Anna – jag LOVAR att hen gör det!
Åh där vill jag med handla!
Ja jag ogillar det med – och ogillar ännu mer att man gör det själv ibland mest för att det är vedertaget.
Hm… och bemötandet i lite dyrare märkesbutiker om man är lite överviktig… Gick in i en rätt hajpad butik i Växjö, med avsikten att köpa ett visst plagg för ganska många pengar. Fick ett kyligt Hej utan ögonkontakt och sen en granskande blick nerifrån och upp och på slutet snörpte hon på munnen. Synd för hennes butik, köpte plagget på nätet istället.
Tack för att du på påminner oss om det viktiga i livet som pågår medans vi vissa dagar springer alldeles förmodat <3
Åh, vad jag känner igen mig! Lyckas av någon anledning alltid komma på att jag behöver handla på vägen hem från gymet och de är alltid urtrevliga där, oavsett hur man kommer in och ser ut. Personalen är dessutom supergulliga mot den kvinna som alltid sitter utanför och tigger, går dit och pratar några ord med henne på sina raster o dyl. SÅNT gillas!