Den där mattan ligger utrullad. Runt om den staplas det ena och det andra av props och andra föremål. En mala kanske, någon olja som doftar gott. Du kliver på mattan för att hänge dig och linda kroppen i kärleksfulla flöden – men någonstans så har inspirationen eller påverkan att avancera tagit överhand och du försöker desperat komma in i en position som är för svår. I alla fall just idag. Kanske för alltid. Du forcerar dig ut i ett ytterläge och hänger där lite extra. Kommer på att du ska andas och blåser ut luft och testar att komma djupare och längre. Och där – pang trillar du ner i mattan och gör en vacker men ganska harmlös face plant. I dubbel bemärkelse.
Nakenhet och prestation har klivit in på mattan – och det låter präktigt värre att säga att yogan är kravlös – och lite tvetydigt, när den mest ofta inte kanske alltid är det längre. I takt med att mitt instagramflöde blev fullmatat av avklädda yogapositioner – tappade jag lite min förälskelse. Sorgligt, jag har ju haft ett litet on and off förhållande till yogan sedan – håll i er – slutet av 90-talet. Det slog mig där, en dag när jag valde att inte rulla ut mattan – att jag verkligen inte hade lust. Inte för att jag inte behövde det eller att kroppen ville, jag hade bara inte lust – jag var liksom inte sugen. Vilket gjorde mig snopen, på riktigt. För för mig är yoga något som ska balansera mig. Hela mig. Eller i alla fall rota mig en liten stund när själen känns instängd eller livet går lite för snabbt.
Jag pratade med Sara om det här för ett tag sedan. Om att många glömmer av att göra saker för sig själv, på riktigt.
Det är lätt att säga att man bortser från armbalanser och gillamarkeringar, fast man i smyg jagar dem med ett huvudstående eller två. Jag har gjort valet många gånger att enbart göra saker för mig själv – en utmaning för mig som gärna vill göra saker för andra. Att välja att stå på mattan eller flöda i en sekvens, är ett val som bara handlar om mig själv. Påklätt men naket på insidan.
Hur känner du för alla avklädda bilder – blir du inspirerad eller det motsatta? Berätta!
Innerligt trött på avklätt i alla träningssammanhang. Löpare, yogisar, crossfittare, you name it. När kan träning få handla om själva träningen?
Helt underbara foton och intressant frågeställning!✨?
Det som inspirerar MIG och/eller lämnar avtryck är kongruens hos avsändaren. När jag upplever att budskap, bild, text och intention stämmer överens inspireras jag av avsändaren! Om jag upplever bildspråk och budskap som motstridiga, slår det tyvärr tillbaka på hen som icke trovärdig. Helheten avgör? DU inspirerar!?✨Kram! ❤️❤️❤️
nu rockar vi detta jessica!!! (fler bilder!!)
Håller med. Träning blev bara den nya utseendehetsen. Helknasigt.
Intressant frågeställning. Jag har inte tänkt så mycket på det. Jag älskar kroppar i alla dess former och fokuserar nog mer på vad de kan göra än hur de ser ut. Och då med vad de kan göra tänker jag inte bara på träning och den typen av prestation utan även läkförmåga efter en förlossning eller en skada av något slag. När jag tänker på saken så följer jag nog väldigt få personer som postar mycket avklätt. Jag inspireras av dina bilder.
Grymt bra skrivet! Jag ställde frågan till en av de största bloggarna när det gäller träning, – varför visar du så många bilder i bara bh? Jag vill se mer kläder som passar för träningen och dessutom gör hen reklam för ett stort klädmärke. Fick ett “god dag yxskaft” svar, vilket gjorde att jag sluta läsa den bloggen. Mer tips på träning och gärna kläder som passar då jag absolut inte vill träna “naken” ?. Ha en fin dag!
Det här påminner mig om hur jag satt på en bänk och funderade häromdagen, just efter att ha tagit massa bilder mitt i ett cykelpass – insikten att jag måste cykla mer för mig själv och mindre för andra, lämna kamera och mobil hemma och fokusera på det där som får mig att må bra utan att stanna vid varenda fint ställe bara för att det skulle bli bra blogg. Och så funderar jag vidare till min youtubekanal, där raderar jag dagligen kommentarer från främst killar som kommenterar hur jag ser ut när filmklippen jag lagt upp handlar om min cykel – och jag blir så in i bängen ledsen när folk fokuserar på fel grej. Jag visar upp den coolaste hoj jag någonsin kört och folk kommenterar på min kropp? Jävla värld. Jag röstar för mer påklätt, mer mjukt, mer känsla och mer fokus och så hoppas jag att du snart rullar ut mattan för din egen skull med massor av lust att yoga just för dig. KRAM!
Fina Elna – vet du önskar så att vi kan yoga ihop snarast!