Jag är ta mig tusan ett riktigt höstbarn! Jag blir lycklig av att mästras av väder och vind. Skrev om det här. Under oktober månad är min träning kravlös. Enkel. Kärleksfull. Jag vilar mer. Tränar färre timmar och gör lite allt möjligt i träningsväg. Jag springer, cyklar, tränar i 360° och gör massa saker som är bra för att vara peppad för alla timmar som kommer komma i novemberrusket.

Jag bor på ett berg. Mitt uppe på en topp. Vi har utsikt över trädtopparna och jag älskar att sitta på mitt berg. Att bo på ett berg – innebär att det är berg runt omkring och att det alltid är uppförsbacke hem. Alltid. Och alltid backar hur man än springer. Idag sprang jag med hösten. Vinden piskade och duggregnet hängde i luften.

Upp och ner. Hela tiden. Runt om oss, på vårt berg, så finns det urskog. Kommer man lite fel på stigarna i skogen kan det innebära att man bokstavligen får klättra. Det gjorde jag idag. Vid 3 tillfällen fick jag också stanna och fånga andan för att naturen är så himla vacker.

Kravlöst. Ska vi inte börja nästa vecka så med?