Jag körde Långa Lugnet i helgen. Eller iaf en del av loppet, typ första loopen och litet till,  innan jag hade punka och ingen luft och fick se mig besegrad. Det är sådär kul att inte fullfölja ett lopp och bryta. Jag kom efter med punkan, jagade i kapp. Tappade luft och kunde inte till slut inte köra mer och fick vika ned mig. Uppe i en backe där en härliga äldre man och kvinna satt och hejade. De bjöd mig på vatten och kaffe.

Tankarna som snurrar i huvudet är inte alltid uppmuntrande och jag får slita lite för att höja peppen igen. Men sedan är jag ju också envis, så jag ger mig inte över en punka. Och det är en del av sporten.

Loppet då, det var varmt. Supervarmt. Sjukt varmt. Så in i helskotta tokvarmt. Vi satte oss i bilen och körde mot Falun på lördagen. När vi klev av bilen för att köra ett lätt pass framme i Falun, så slog värmen emot oss som en vägg. Jag är inte super i värme och framförallt inte när jag inte hunnit vänja mig. Vi körde första loopen och den var fantastiskt torr och fin.

Väl på hotellrummet så försökte vi desperat få ned värmen lite. Med mindre lyckat resultat. Var ganska tacksam när det ibland kom en vindpust. Ungefär precis när jag somnat till, gick brandlarmet och hela hotellet fick utrymmas. Det visade sig sedan bara vara en mindre lite olycka i köket.

På morgonen så var det såklart fortfarande varmt. Jag mötte upp Sandra, Mattias och världens BÄSTA Caroline som stöttar och supportrar oss på varje race. Hon är på alla sätt fantastisk.

Det sket sig, direkt från start och jag fick jaga och jaga. Punkade och fixade. Läckte luft och sen var det kört.

Ett lopp till som dnf och nu får den trenden vända. Mattias, Jaime och en bunke till hade otur och bröt med. Så vi var ett litet mindre muntert gäng. Men stort plus är Långa Lugnets bana och arrangemang och DAMSTART! Heja er och hoppas att alla följer er!