Jag kom ju på att en av era önskningar var ju att läsa mer om cykling och fler racerapporter. Och jag har ju tävlat i helgen. Jag har kört Ränneslättsturen som var ett helskotta i fjor.  I år så har jag, hurra, en helt annan känsla efter loppet.

Ränneslättsturen är 50% skogsväg och stig och nu efter att ha gått i mål i söndags så tillhör det ett av de loppen som jag tycker ha finast bana på hela långloppscupen. Det blir aldrig tråkigt utan det är fina stigar och tom lite härliga och kul inslag som A och B spår. Man loopar också på någon vänster och på de ställena samt vid A- och B-spåren samlas publik. Så som bana och arrangemang, om man bortser från bemötande av att satsa på tävlande damer (här plockar de ordentligt med minus), så seglar Ränneslättsturen upp i toppen som ett av de roligaste långloppen och bäst arrangerat, tummen upp för det.

Jag mötte Elna och har lånat bilder från henne. Så himla vacker och fin. Tack för all pepp och hejarop – de hjälpte så himla mycket.

I fjor gjorde Ränneslättsturen ett försök till enskild damstart. Utan att kanske egentligen förankra förfarandet ordentligt. Vi startade 5 minuter innan elitherrarna och övriga, och det var helt kaos när de kom i fatt och jag minns att jag fick kliva av cykeln och gå av banan.

MEN jag vill, trots det ändå uppmuntra och berömma dem för att de ville försöka. Jag hade i år hoppats på att de skulle ta efter Lida Loop och göra en liknande start eller i alla fall fortsätta leta efter en lösning som ger oss alla rätt förutsättningar att tävla, men istället valde man att köra en gemensam massstart.

Elitdamerna som var drygt 12-15 stycken var fördelade i 2 startgrupper. För att göra en lång historia kort så blev vi ordentligt otrevligt bemötta när vi ville ha en gemensam startgrupp och helst enskild start. Här behövs det bättring och att man ser över seedingregler och dylikt – men framförallt bemöter oss värdigt och trevligt. Det känns inte kul som tjej att bli ifrågasatt varför vi vill ha en ärlig chans att tävla på lika villkor. Fler tjejer kommer komma till tävlingar om vi gör klimatet mer välkommet och rättvist.

Jag tog upp en diskussion och fick oss i samma starfålla iaf, men det är obehagligt och många av oss är rädda i starten med herrar. Generellt förstår jag inte varför det är så många män i cykelsporten som bemöter cyklande tjejer så nedvärderande och kritiska om vi är en dag över 30. Vi är långt ifrån jämställda. Det finns såklart massvis med härliga killar som stöttar, peppar och gör sitt bästa – jag vill lyfta tex speakern Oscar Ekstam som verkligen försöker lyfta oss tjejer och göra skillnad. STOR ELOGE till dig och alla andra. Tack också alla härliga herrar som ute i spåret på tävlingar hejar och peppar. Tur att ni finns.

Loppet då? Jennie Steinerhag är i en klass för sig själv, nyss hemkommen från VM och i så himla bra stöt. Hon körde in på nytt banrekord och sopade banan med oss andra. Bakom henne är vi ändå otroligt tighta och jag har fått upp farten i benen och framförallt fått med mig huvudet. Varje tävling just nu är en träning för mig och i söndags hade jag nog den bästa känslan på väldigt länge i både kroppen men ffa i huvudet.

Nu i efterhand retar jag mig på att jag lyckades köra fel (!!!) trots STORA skyltar och in på korta loopen, fick vända, hopp över snittslingen och där passerade Jessica Blomquist mig som körde starkt in på en 4:e plats.

Retar mig med på att jag inte hade koll på hur tight vi verkligen låg varandra och att jag dessutom var själv eller drog i princip stora delar av loppet.

Men som sagt – jag kom i mål, med bra tankar och kände att det finns mer i benen och kroppen.