Medan många var och hade en fantastisk dag på blogger Boot Camp så satt jag och jobbade och jobbade. Jag hade en plan att kila förbi och kika på Emils klass men tiden räckte inte till.

Efter att ha suttit mer eller mindre och blivit fyrkantig i ögonen så tog jag fram löparskorna och kastade mig ut med en grym spellista.

Min löpning har varit knackig som tusan, dels pga alla klasser och att jag inte har hunnit återhämta mig tillräckligt från alla förbannade förkylningar för att kunna trappa upp träningsdosen och få in löpningen ordentligt, samt pga av en smärtande fot.

Senaste gången jag var ute och rastade hjärta och lungor med en löprunda var när vi sprang i Vemdalen med mjölksyratunga ben.

Det är lustigt… för hur man än springer i Sthlm så har man mot- eller sidovind. Ta mig tusan aldrig medvind. Jag sprang en långrunda på 11 km runt Kungsholmen och alla ni som minns det här från förra sommaren kommer le lite. Det är samma sak varenda jäääkla gång jag kommer runt Fredhäll och ska hålla mig vid vattnet… att jag hamnar vid klipporna och får leka bergsget.  Igår trodde jag att jag vek av rätt… men det sket sig och jag fick studsa över stenarna, vilket drog ner mitt tempo direkt.

Jag gled i mål i alla fall och snittade 4’40/km trots ovanstående parti och är nöjd över en grymt härlig löprunda. Stockholm är så vackert.