Den här perioden på året är på alla sätt så häftig för själen. För resan du kan göra inåt, hur du och jag får tid att landa, starta om, fortsätta och börja om, gång på gång. Hur vissa tankar och drömmar kan få fotfäste och bli en språngbräda in i ett nytt äventyr. Hur färgsprakande löv kan bilda en röd matta rakt in i framtiden och hur du och jag kan växa i styrkan av att bara var just den som vi är, med hela vår personlighet och lite till. En chans med utrymme för att skala bort omvärldens projiceringar på ideal och ogrundade krav. Jag älskar hösten. Och jag älskar min halvö ute i skärgården.

Jag springer med Rocky ungefär varannan dag. Ibland oftare. Vi har lite olika rundor – i bland bara över klipphällar och stigar i skogen och ibland på små vägar runt om i skärgården. Jag springer med Rocky i sele som är fäst med ett midjeband. Han är den perfekta löparkompisen. Förutom att han väldigt sällan hjälper till och dra mig upp för backar.

Det finns en asfaltsträcka som på något sätt har den perfekta inramningen av träd, skog och längst bort i horisonten syns havet. Älskar när jag kommer hit på varje runda. Det sätter sig alltid ett leende på läpparna.

Vi brukar springa uppför Klövberget på stig som ringlar sig fram med utsikt över havet. Under oss finns en värld av grottor inbäddade i berget. Har inte riktigt vågat mig in där.

Rocky brukar få gå ned i vattnet när vi passerar en av tusen båtplatser.

SaveSave

SaveSave

SaveSave