är väl typ att oftast kommer inte en ensam.
Går under ett “tillfälligt” (hoppas jag idag) smeknamn som kräkaren. Mao ligger jag däckad av vinterkräksjukan och känner mig sjukt uppgiven…
Så än en gång, för femtioelfte gången denna hösten, i be back…

*kram*