Ett av årets största mål. Temperaturen går upp i hela Cykelsverige och vädret känner sig uppenbart inspirerad över att det är mästerskap och skruvar upp termometern likaså. 

Startlistan i damernas tävlingsklass är den största och maffigaste som skådats på ett långlopp i Sverige som inte är Cykelvasan. En klar effekt som jag ser det av några faktorer – vi är MÅNGA damer och män som aktivt arbetar för att skapa en mer jämställd arena. Framför allt så är vi en skara som driver frågan och vågar orkar driva på arbetet för damtävling. Vi arbetar aktivt för förhållande som gör att vi faktiskt kan tävla på lika och så snarlika villkor som det motsatta könet.

Det handlar i sig inte enbart om damstart utan större frågor än så. Att alla, oavsett kön, är berättigade att tävla säkert och på lika villkor. Att vi är värda samma prispengar. Att en elitsatsning för en kvinna kräver lika mycket som för en man. Att tävla på lika villkor är verkligen ingen självklarhet, fast det borde vara så. 

Damstart är en av alla de nödvändiga faktorerna för att det ska vara möjligt MEN också en klar förutsättning för att få fler av det kvinnliga könet till start. 

Det är lite oroväckande att det knorras om det här 2019 i Sverige. Att det inte är en självklarhet och att det fortfarande finns en skara som motsätter sig att vi ska kunna utöva sporten likvärdigt oavsett vilka x- och y-kromosomer vi har. Det är inget problem, vi är inget problem vi är en möjlighet, en fantastisk del av av cykelsporten och det är en självklarhet att alla ska få cykla och vi är en av alla de möjligheter som finns för att få vår sport att växa och leva kvar. 

Det gör mig bekymrad att vi behöver diskutera och argumentera för det här.  Efter SM i Ludvika, på en i långloppssammanhang historisk bana av Finnmarksturen, så har jag bara hört glada tillrop, läst positiva inlägg i bloggar och på Instagram av alla  de damer som startade i tävlingsklass och då också en timme innan herrarna. Ingen klagar utan tvärtom tackar ödmjukt och understryker vikten av att tävlingar arrangeras just så här.

Jag stod tyvärr sidanom i år. Jag själv är besviken så klart. Det var inte enbart temperaturen som gick upp utomhus utan även i min kropp. Jag insjuknade i veckan med feber och halsont och ett av mina stora mål bokstavligen brann inne. Att skriva om besvikelse och mål som inte blir av får ett eget inlägg. Det enda som var bra med att jag inte kunde starta var möjligtvis faktiskt att jag fick se damtävlingen från sidan och att även här, precis som på landsvägssidan se underhållningsvärdet av att se damer tävla tillsammans och mot varann. Det var spännande för publiken att följa OCH att det var tydligt att se vad som händer med sporten när arrangörer, sponsorer och alla runt om satsar på att låta antal startande damer växa. Det krävs uthållighet. Men utvecklingen är snabb. Jag räknade totalt ca 70-80 startande damer i tävlingsklass. När jag började cykla för 5 år sedan var det antalet knappt 20. 

Låt oss fortsätta med att främja insatser till en positiv utveckling och tillsammans hjälpa arrangörerna med resurser som gör det möjligt. Värdera en fjärdeplats, tredjeplats eller högst upp på pallen lika mycket oavsett om du är man eller kvinna. Prispengar ska vara detsamma oavsett kön. Och låt oss inte backa i dialogen om huruvida damstarter ska existera eller inte, tvärtom, njut av utvecklingen framåt och ha uthållighet att stimulera tillväxten i cykelsporten.

Du hittar Nellies inlägg här, Ingrids här, Jennies här, massor av positiva tillrop om Ludvika och Finnmarksturen på instagram.