Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård gott intill morgontimma. Månen sänker sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken.

Tid. Julen ger oss utrymme att reflektera, minnas, älska, fira, förlåta och gå vidare. Att backa hem – hemåt hela vägen till grundvärdering hemma i själen och det som ligger varmast om hjärtat. Ganska fint det där, att älska och förlåta.

Tänker att vi bör ta oss tid att släppa saker för att ge oss tid att vända blad. Man kan vända blad när man vill i livet, inte bara för att det nalkas ett nytt år. Men det gör det lite enklare att göra det när hela världen pratar om nystart.

Jag blickar bakåt och minns – skratt, motgångar – glädje och tårar. Mycket blev som jag tänkt mycket blev inte alls som jag tänkt. Och vet du, det är ok.

Jag söker mig alltid till naturen för att reflektera och behöver oftast också någon form av fysisk aktivitet för att tankarna ska bli kristallklara eller det ska komma ett “AHA”! På en liten stig som böljar fram i skogen med grästuvor som inramning, strilande sol mellan trädens grenar som ramar in vägen framåt sobert och ödmjukt. Mötet med väsen och skogens invånare – litenheten och storheten fångat i ett enda möte. Två rådjur som korsar vägen och springer mjukt in i skogen.

Det känns ofta som en saga. Förtrollande.

Därför känns det ofantligt tröttsamt att man på juldagsmorgon fortsätter att tjata om att dra ned kolhydrater. Under loppet av 15 min har det nämnts 3 gånger. Känns i sammanhanget helt fel och inte det vi varken behöver eller vill ha. Vi vill ha mera av det som är på riktigt bra för själen.

Jag tror på pånyttfödelse – för bloggarna som sätter sin fot ned stadigare på jorden 2020 precis som Sara (som förövrigt är den bloggen jag länkat till mest under mer än ett decennium) . Vi vill bort ifrån det som bevisligen både skapar depression, känsla av ensamhet och otillräcklighet. Där vi var i början. I bloggarnas begynnelse och också den här bloggens begynnelse. Medans den yngre generationen vill ha snabba intryck letar vi 35+ mer och större sammanhang där vi inspireras på djupet och på riktigt.

Skogstigen. Den mjuka vägen framåt. Den som får tankarna att klarna. Dit vill jag ta dig.

• 

• 

•