Det är så himla lustigt hur vi uppfattar tid. I så många olika sammanhang. Jag valde att vila min smärtande armbåge från Body Pumpen och cyklingen förra veckan och mina Body Pump klasser den här veckan… och det känns som en evighet sedan jag instruerade, även om jag körde min Body Balance i förra veckan. Och jag har saknat mina klasser och alla underbar deltagare. Sååå idag när jag klättrade upp på cykeln fick jag gåshud.  Trots smärre tekniska problem som ledde till att min vackra Mac fick hoppa upp och rädda mig för att få musik, rös jag. Lycka över att se så många bekanta och nya ansikten på sadeln. Trots burkigt ljud så en magisk klass, jag tackar och bockar.

Mitt där när vi körde “slingback” och lekte linjelopp bad jag deltagarna sätta tiden med deras högst valda intensitet (i detta fallet 4 minuter)  i relation till något annat längre, typ en livstid, ett dygn… och utvärdera om de kan investera i några hjärtslag till. 4 minuter känns som ingenting i vissa sammanhang men under ansträngning känns det som en evighet.

Nu sak jag kasta mig över lite mat… fortfarande iklädd träningskläder och oduschad i soffan..