Förra året var första gången vi intog Idrefjäll. Med dunder och brak precis i bytet till skidföre. Det var magiskt men i år var det om möjligt så mycket mer fantastiskt.

I år var vi en månad tidigare på plats och väderprognosen hade visat “inte så himla jätte muntert väder” för hela helgen. Som tur är så kan man aldrig räkan med någon prognos i fjällen och vi förbarmades med strålande sol varje dag och förtrollande cykling och ledarskap från She Rides alla ledare och ambassadörer. Tillsammans satte vi alla guldkant på varje sekund.

Det ligger ett mastodont jobb bakom den här helgen och lyckan av att få möta alla cyklister leende mitt under strålande sol på Idrefjällstorg tillsammans med alla de där människorna som gör det här möjligt, är obeskrivlig.

Första dagen handlade om teknik och utvecklas i Skillsarea, på eftermiddagen fanns det olika grupper – antingen mera teknik med fokus på hopp, distans på lederna eller intervaller.

Lördagen handlade om en fullmatad morgon från 7:00 fram till 13:00 och sedan “fritt fjäll” fram till en av alla de fantastiska middagar vi fick. Vi cyklade i gryningen upp till toppen med kristallklar himmel och njöt av lugnet, utsikten och varm dryck för att sedan mellanlanda halvvägs ned för frukost. Efter frukost gled vi iväg vidare för att uppleva fjället – med alla guldkorn och avslutade såklart med lunch vid Gränjestjärn. Som i fjor fast med ännu mer av allt.

Det är något alldeles speciellt med mat tillagad ute över öppen eld. Något som värmer insidan på flera sätt med varm äppelmust som fått sjuda med ingefära och kanel.

Lycklig över den här helgen. Lycklig på riktig.