Ibland överraskas man ordentligt. Du vet, den där “nyp-mig-i-armen-känslan” blandat men herregud “jag hade ingen aning att det var så HÄR bra”.

Under åren som gått sedan jag började kalla mig cyklist (får numera sluta säga att jag precis börjat cykla), har cykelsporten tagit mig till ställen jag ALDRIG trodde jag skulle komma till. Eller för den delen visste att det fanns. Det kan vara en av de stora sakerna med min passion för sporten, att jag får uppleva och upptäcka nya destinationer och ställen. Det påminner om min tid på resande fot i träningsindustrin i armkrok med Nike, skillnaden nu är att jag bytt inomhusarenan till utomhus.

Cyklingen vi fick uppleva är svårt att förklara med ord, man behöver få uppleva det. Det var verkligen en sådan oslagbar upplevelse, att om du inte orkar läsa vidare, så behöver du i alla fall läsa det här – vi kommer åka dit igen i ett She Rides Camp i maj 2022 och börja med att kika på världscupen i Nove Mesto. För att sedan njuta av de bombastiska och ringlande trailsen som finns i de Tjeckiska skogarna under resten av vistelsen.

I våras fick jag alltså frågan om jag ville åka till Tjeckien och cykla. Jag tror på att säga ja till sådana saker som kittlar lite, övertygad om att det nästan alltid kan leda till upplevelser och öppna dörrar på ställen man inte visste att det fanns en dörr. Så jag sa relativt ohämmat, JA. Frågade killarna i sHe Rides Masters om de ville haka på. Rungande ja. Såklart.

På Arlanda var det stökigt och att släpa på två cykelväskor, packning och kamerautrustning från P-huset till terminal 5 – var inte bara att gå över gatan, utan en labyrint som gick upp och ned. En smärre kraftansträngning senare stod vi sedan incheckade och klara att lyfta mot Prag. Utan byten och med en dryg flygtid på 1:45 min. Älskar direktflyg och korta restider. Upplever oftast att jag håller på att krypa ur mitt eget skinn om flygresan är längre än 2 timmar.

När vi landat väntade oss en välkomstkommitté från Mtb Hollidays. Vi hade direkt från start i Arlanda kontakt via en Whats App-grupp och fått direktiv på att sätta ihop cyklarna på flygplatsen för att smidigare kunna frakta dem. Cykelväskorna låste vi in i säker förvaring på flygplatsen.

Vi mötte upp Jan från MTB Czech Holidays och hans ena guide. Fick upp cyklarna på trailern och vi rullade mot Nove Mesto, som var vår första anhalt. Vi kom dit mitt i natten. Mörkret hade sänkts sig och det enda vi såg var den klassiska skylten när vi rullade in till hotellet, som såklart, låg mitt i arenan. Fick lite “klassisk tjeckisk nattamat”, kröp ned i hotellsängarna. På morgonen så låg dimman över Nove Mesto och solen letade sig prövande igenom.

Nove Mesto är inte en de vanligaste destinationerna som Jan tar sina gäster till, utan de brukar prioritera det som är “ännu” bättre. Men för oss som hänger framför Red Bull och kollar världscupen, så kändes det som ett måste att få åka dit.

Jag kan avslöja att Tjeckien och Jan överträffade alla våra förväntningar att vi kommer köra en resa hit i vår och börja med att se världscupen och insupa den kokande atmosfären runt omkring.

Dagen efter åkte vi till Vysočina Region och cyklade i ett mecka av xc-stigar. Trailsen är byggda för att skapa flyt och lekfullhet. Och i ett sensommarlikt landskap tror jag att vi alla upplevde det så. Tjeckerna gillar utför. Så ofta får man klättra lite och sedan en belöning med lång nedförslöpa.

Vi hade ett tight schema under våra 4 dagar i Tjeckien. Fullmatade med så mycket som möjligt av anledningen att vi skulle hinna se så mycket som möjligt. Inget vi hade något emot, givetvis, utan slukade lunchen snabbt efter trailsen i Vysočina för att rulla vidare.

Vi tog all packning, cyklar och rullade mot Králický Sněžník mountains . Liftarna var öppna enbart för oss och här finns det utförskörning som gör det lite kämpigt med en xc-hoj. Hade helt klart önskat mer slaglängd. Vinden låg på hårt och det gällde att hålla i styret. Men känslan över ett fint hantverk av de som byggt trailsen gjorde att vi alla satt med en längtan tillbaka med en anna cykel.

Vi bytte hotell och uppgraderad oss ordentligt. Vi anade att vi hade sparat det bästa till sist. Rychlebské stezky – prova förresten och uttala det namnet (har du inte sett filmen överst, så kolla den för att få ett gapskratt när jag försöker mig på att uttala det rätt). Det var som att cykla rakt in Jurassic pPark. Den ideella kraften bakom de förtrollande stigarna är respektingivande. De drar ihop ett gäng på 100-150 pers som sedan rullar ut STORA stenar och bygger ett Paris-Roubaix genom skogen.

Det är orimligt att beskriva Tjeckien i ett blogginlägg. Men det var så himla bra – på alla sätt – att vi gör en resa, med Jan, i vår. 14-22 maj. Allt inkluderat utom lunch. Vi startar med kokande världscup i Nove Mesto och cyklar oss sedan igenom något av det bästa jag cyklat. Vill du se till att du är en av de första som får anmälningslänken – maila mig på jessica @ sherides.se. Vi kommer enbart ha 14 platser och du måste ha cyklat Mtb några år. Alltså inte kategorisera dig själv som nybörjare för att få följa med.