Sitter just nu och insuper klassik fjällstugemiljö. Furupanel som blivit gul med matchande möbler. Två dagar med fantastisk skidåkning för att vara i novembermånad. Det har snöat varje dag och temperaturen ligger stadigt runt -17. Vinden bidrar till att det känns smått bister om kinderna som nu inne i värmen pulserar och bränner.

Det är ganska komiskt och samtidigt galet härligt att vara uppe just nu när alla entusiaster och rutinerade rävar samlas i en enda massa. Alla “nya” säsongsarbetare ska skolas in och de mer luttrade har värsta sammankomsten. Påminner lite lätt om “träningsbranschen” som Sara skriver om.

Bemötande har varierat kraftigt hos de olika leverantörerna och de som hitintills fått allra flest pluspoäng är Vökl och Hendryx. Henrik himself får högsta pluspoäng med att genuint vara intresserad av hur hans skidor tas emot. Han tom fångade upp mig i pisten och gav lite tips.

Jag har svårt att bestämma mig för en skida… precis som i fjol. Jag är småkär i två helt olika skidor. Högst upp är fjolårets Tigershark 10ft från Vökl tillsammans med en helt annan skida Hendryx Voodoo Child.

Tigersharken skär genom allt. Den är oerhört livfull och oerhört säker på isigare fören. Pistsmiskare som den är är den lite mindre tacksam i uppåkta fören.

Voodoo Child tillsammans med ett Duck Stance var en ny kärlek för mig. Galet lekfull skida med mycket attityd som absolut lever upp till sitt rykte.

Jag har testa fler och det kommer mer om alla.