Jag älskar vintern. Vintern är absolut min årstid. Det enda negativa… om det nu egentligen är negativt… är att varje löpsteg i snömodden känns ungefär 10 gånger tyngre än på barmark pga av att man slirar ganska ordentligt. Eftersom löpningen på många olika sätt är balsam för min själ så vill jag kombinera den med min bästa årstid, därför har jag införskaffat broddar och gjort min premiärtur.

Sååå vad tycker jag då…

Först när jag skulle trassla på broddarna på skorna lyckades jag orsaka någon slags “slangbella” av själva mojängen och lyckades skjuta den på mig själv. Helt klart mindre trevligt. Efter att jag efter några tappra försök töjt broddarna så var de betydligt mer samarbetsvilliga och hamnade på skon.

Att gå med skorna iklädda broddar på hårt underlag som asfalt är galet obehagligt och låter ordentligt mycket vilket gjorde att jag avr ordentligt uttittad tills jag nådde snömodden.

Efter 2 km tog jag av mig broddarna för att jämföra att springa utan. Det är ENORM skillnad. Jag började direkt slira, vilket ledde till att jag trädde på broddarna igen. Efter dryga 7 km var jag tvungen att rätta till dem.

Helt klart bättre än att springa utan i snö. Minus för att broddarna slets ned ordentligt efter första löprundan och för att de inte sitter på plats.