Sibiren är annorlunda. Maten är katastrof och du får vara lycklig om du hittar någon mat som inte är “gul”. Dvs grönsaker är svårt att hitta och frukt verkar ytterst sällsynt. Människorna är glad och fantastiskt pratglada och varma fast det är ytterst få som kan engelska. Vi kommunicerar med teckenspråk, helt enkelt.

En bra inställning att ha om du ska till Sibirien är att vara beredd på att det mesta kan hända. Som tur är har jag galet mycket skinn på näsan och en förmåga att ambassa mig till min omgivning relativt snabbt – tack mamma och pappa för att ni uppfostrat mig att bli självständig och våga mig in i utmaningar.

Anton som hjälper oss att arrangerar InCycles utbildningar är en fantastisk värd och jag känner mig trygg i hans händer.

Ryssarna är också fullkomlig öppna och delaktiga genom hela resan – fast det jag lär dem är raka motsatsen till vad de lärt sig tidigare om inomhuscykling. På två dagar har de blivit fantastiska ambassadörer för Incycle och jag är absolut ytterst tacksam och imponerad över dem och deras resa samt inställning. Idag när de tog emot diplomen kände jag mig rörd och stolt över dem.

I morgon är det dags för konvent och jag ska instruera MOJO Yoga och Functional Moves – samt hålla en workshop om träning och att använda den egna kroppen som redskap istället för vikter.

0500 på söndag morgon (lokaltid – dvs runt 23 i stockholm) åker jag mot flygplatsen.

Hela gänget

Maria – min tolk som översätter allt jag säger – hon har gjort ett het fantastiskt jobb.