Dagarna har swooshat förbi i helgen. Jag har hunnit vara i Oslo och vänt, fyllt år och blivit ordentligt överraskad av fantastiska människor.

Jag ligger med ett varmt leende i soffan och är ytterst tacksam att jag har så fantastiska vänner. Tack för att ni finns och tack för att ni fanns i min lägenhet igår när jag kom hem med champange och kärlek. Det betyder oerhört mycket.

I fredags åkte jag till Oslo för att intruera på NIHs konvent.

Oslo var gömt i dimma och frost vilket gjorde att vi landade 2 timmar efter förväntad arrival.

Mao så var allt stängt, typ när jag kom in till Oslo. Hungrig som fasiken. Trött och angelägen om att komma till hotellet för att ladda, klättrade jag in i en  taxi och uppgav hotellets adress. Åkte ett tag. Betalade en slant. Försökte beställa roomservice, men misslyckades. Letade igenom minibaren, men hittade bara chips.

Jag vaknade v r å l h u n g r i g. Smet ner till frukosten och strålade samman med Anna och allra vackraste Mango – och fick berättat för mig att jag blivit ordentligt lurad av taxichauffören, hotellet låg 3 min (till fots) från centralen! Inte konstigt att han var så förbannat trevlig!

Oslo var inbäddat i en trolsk dimma som jag försökte fånga på bild och var sagolikt vackert. Norrmännen var otroligt välkomnade och verkligen rockade igenom klassen. Jag är ödmjukt tacksam för att ni tillsammans med mig ville utforska tröskelpuls och under eget ansvar låta hjärtat jobba med att höja kroppens syreupptagningsförmåga.

När jag kom hem hade alltså min lägenhet smyckats i regnbågsjirlanger och var invaderad av vackra individer med champange – jag är uppriktigt rörd idag, som är min födelsedag, att jag har så fina människor i min omgivning som så kärleksfullt uppvaktade mig.

Magnus in action