Knästatus. Det går framåt. Sakta. Jag kommer vara färdigläkt till första helgen i februari. Jag övar mitt tålamod. Rehabbar. Cyklar för att skölja igenom svullnaden och få den att minska snabbare och för att minimera risken för proppbildning. Herre jävlar. Jag åkte ju bara skidor.
Så jag gör det jag kan för att hålla igång kroppen och hjälpa den till att läka snabbare. Jag längtar efter vardagen. Löppass. I regn och sol. Vad som. Snart. Tålamod e en dygd.
Snart, snart, snart är du tillbaka!
Krya på dig hjärtat! Kramar
Som jag tänker på dig fina du!
Det är värsta actionsporten! Tålamod, tålamod. Men oj vad du kommer explodera sen!
Explodera sen – just vad jag är lite “rädd” för! :)