Jag har känt det som om jag har en förkylning på g idag och försökt kväva den genom att verkligen inte göra någonting. Jag hade värsta planen på att rehabba – typ hela dagen. Det sket sig. Det är bättre att vara klokare just nu. Klokare än vad min rastlösa själ brukar vara. Så jag har grävt ned mig i soffan med hörlurar och finputsat på klasserna till THE NIKE BLAST.

Jag funderade ett tag på att skriva värsta peppande inlägget. Men så slog det mig. Varför det? Jag känner inte så i dag och jag har förut påpekat att bloggvärlden har en förmåga att försköna de dåliga dagarna. Jag har galet många bra dagar – de gör min insida ljuvligt bubblande och min ögon skiner som solstrålar – men jag har, som alla andra, vältränade eller mindre tränade personer – sämre dagar.

Idag är det en sådan, en riktig skitdag. Jag kände mig lugn och lycklig inombords när jag såg snöflingorna segla ned från himmeln – men de dog liksom när de träffade den varma marken. Jag är less på att mitt knä inte är 100%. Även om allt kunde varit så mycket värre – hade jag en annan plan för januari. Jag är en krigare och kämpar mig alltid igenom svackor. Jag vill säga att jag har en bra förmåga att vända saker till något positivt men ibland så räcker det inte till. Stundvis.

Idag ifrågasätter jag mig själv. Och tror att det både är nyttigt och ett sundhetstecken. Så länge man tar beslut bidrar till framsteg och utveckling i någon riktning. På så sätt är egentligen de dåliga dagarna bra dagar. Och utan dem så saknas också förmågan att uppskatta framgång och lycka.

Dagens funderande och rannsakande har i alla fall bekräftat att alla de val och beslut jag gjort är rätt.