Vi landade i Sverige på kvällen i onsdags. I dag söndag är första dagen kroppen har gjort vad hjärnan har tänkt. Jag har inte fått ut så mycket löpning av denna sommaren som jag har velat. Eller det kanske jag egentligen har. Det känns bara inte så lätt som jag önskat. Idag var däremot första gången på länge jag kände den där obeskrivliga känslan i varje löpsteg.

Jag tror det beror på att kvällens löpning var sommarens första riktigt sena löptur – min kropp och min tankeverksamhet är som mest förstjust i att springa på kvällen, så det kan vara en av anledningarna till att det känns lättare.

Sen tror jag att två andra anledningar är 2 veckors oavbruten yoga – min kropp kan arbeta i längre rörelsbanor och är mer balanserad än innan jag åkte till LA.  Den tredje anledningen  är garanterat det faktum att jag sprang utan någon klocka. Jag blir stressad när jag ser min kilometertid. Även om jag är en grym farthållare och ganska säkert alltid vet vilken fart jag håller med eller utan klocka, så stressar det mig mer än hjälper mig när jag kan se siffrorna. Samtidigt som jag älskar att addera km till mitt Nike+ konto.  Jag brukar tycka att jag är löjlig som inte kan få bort hjärnspöket som sitter kvar sedan den korta tid som jag tävlade aktivt.

Idag var inte spöket där men inte i heller klockan.