Det kändes som att hela världen var ute och sprang igår. Utom jag. I de där magiska förhållandena. Strax under noll. Glasklar luft. Krispig. Jag vill verkligen springa. Jag vill vara ensam med mina löpsteg. Måla mina kinder röda med den sprakande luften. Fukta mina andetag.
Stockholm verkligen kryllade av löpare igår, i grupp, ensamma – överallt och precis överallt.
Lite sammanbiten försöker jag bemästra min frustration – lite yogiskt – och rehabbar.
[insert]
[/insert]
Tavlan på väggen bakom mig är en av mina favoriter.
Visst är det konstigt, när man inte kan springa så springer alla överallt. Helt galet! Men snart är du back on track. Förresten, får jag komma på din functional moves på tisdag?
Jag var en av alla galna. I snöstorm dessutom :)
Håller med Sara – supersnygg tavla & cool bild till inlägget!