Vi bor ute på en halvö. Mitt i skärgården. I ett naturreservat. Mitt i skogen. Naturen. På ett berg. För ett år sedan ganska exakt, bodde vi mitt i Stockholm. Två minuter från t-centralen. Storstad. På riktigt. Med gatubelysning och utryckningar. Puls. Tbane-uppgång utanför dörren.
Kontraster.
Här ute är det lugnt. Själen vaggas varje dag och orden “allt har sin tid” – har aldrig någonsin varit så tydligt för mig. Hela min existens har alltid varit storstad och våning. Men det är här i naturen jag har fått ro.
Visst jag vet inte om det är så om 10 år. Men just nu, är det här jag ska vara. Allt har sin tid.
Här ute planterar jag funkior i mängder som äts upp av rådjur. Kokar häxbrygder för att hålla dem undan och får bara fler på besök.
Jag känner mig ibland ensam men stark – men oftast lugn i att allt finns ett stenkast bort.
Jag hör hemma i naturen. Precis så som jag drömde mig bort när jag var mindre. Även om mitt slott låg mitt i staden nu.
Det är lustigt det där – men att hitta innebörden och lugnet i att “allt har sin tid” har gjort mig starkare.
Så fint skrivet och jag känner så igen mig, 8 år i Stockholm behövdes för att jag skulle inse, förstå, att det är i norr jag ska vara. Kanske inte för alltid, vem vet. Allt har sin tid. Men här mår jag som bäst. Kroppen vaggas i lugn varje dag. Så underbart! <3
Önskar att jag hade mer natur (och vattenutsikt) från där jag bor. Älskar att bo centralt som jag gör dock men vill gärna känna lukten av skog varje dag.
Förlåt men kan inte låta bli att skratta över dina vackra funkior, rådjuren och häxbrygderna.
Tycker om visheten i orden ” Allt har sin tid❤️”. Så värt att få leva grundad och hel på en plats som ger av sin energi.
Men så är det ju verkligen, allt har sin tid. Och det är det bästa, när man inser och låter sig följa det blir allt så mycket bättre och man kan njuta av det som är nu. För min del är det resande nu, och att veta att jag verkligen vill komma hem och har tusen planer och idéer för vad jag ska göra när jag kommer hem gör det ju också möjligt att njuta av det jag har nu – för jag vet att jag kommer att få det andra sen.
Jag älskade med KH – så hela hjärtat skuttade. Men tror längtan till skogen tog över. Men som sagt – man vet aldrig. Kanske vi flyttar tillbaka, men inte just nu. Allt har sin tid liksom :)
Förstår precis den känslan! KRAM!
JAAAA! Och de där j#Q=€?”P€URW%%&&& funkriorna!
Precis så Emmi! Heja oss!