Många bloggar, artiklar, inlägg på fb & twitter, löpsedlar etc handlar just nu intensivt om målsättning. På olika sätt.
Jag tror att jag alltid varit en person som satt mål. Delmål. Omedvetet. Jag har strukturerat upp vägen dit och sedan vandrat den mer eller mindre “skumpigt”. Fast inte riktigt tänkt på det. Ibland när jag får frågan om jag jobbar efter mål så brukar jag tveksamt svara, njae. Jag har konstaterat att det är “bullshit”. Jag är ju sjukt målmedveten. Men mina mål har jag alltid benämnt som drömmar. Drömmar som jag vill göra verkliga. Jag gillar att drömma.
Att omnämna sina mål som drömmar är lite härligare än mål. Att få en dröm att gå i upplevelse känns lite magiskt. Känslan av att lyckas med något overkligt slår det mesta.
Jag vill att vi ska drömma mer och våga lita på att våra drömmar kan bli verkliga bara vi vågar tro på dem.
Bilden nedan. Jag är knappt 2 år i Sälen. Ganska beslutsam över att jag ska åka skidor. Jag drömde om att skidåkning skulle bli min stora passion. 31 år senare, är det så.
Haha guuuud va söt!!! <3
hahah ja visst är jag! :)
Vad bra tänkt med drömmar istället för mål.. Jag har ju så svårt att formulera mina mål… kanske underlättar att ändra tankesättet till att bara plocka fram mina drömmar?
Tack! Din kommentar gjorde mig jätteglad :)
Söt bild!
Vilken härlig bild och underbart att förverkliga den skidåkardrömmen. Själv så hoppas jag på att någon tränings/tävlingsrelaterad dröm ska komma till mig någon natt. Det vore finfint det så jag har något att arbeta mot.
Nostalgi är ordet, blir lite varm inombords :)