Det bor en liten tävlingsmänniska inom mig. Det har det nog alltid gjort även om jag inte alltid reflekterat över det själv. Tävlingsmänniskan likställer jag numera med min drivkraft.

För mig är det otroligt viktigt att behålla balansen och huvudet över vattnet. I livet. I mitt yrke. I min egen träning och framför allt som en förebild i det samhälle där många hamnar på kant med sig själva. Och kanske den viktigaste anledningen av dem alla, för att liksom behålla mig själv glad och hälsosam.

När jag slutade springa på allvar för en herrans massa år sedan, sprang jag mycket och snabbt. Toksnabbt. När jag sedan några år senare skulle sätta igång igen – var samma drivkraft som idag är en av mina bästa vänner, min egen värsta fiende. Jag hade otroligt svårt att inse att jag inte kunde springa lika snabbt som innan.

Idag ligger mitt fokus på cykling och för att ha en stark och lycklig kropp i mitt jobb. Att utöver cyklingen vara så allsidigt tränad som möjligt så att jag hanterar de flesta utmaningarna som kommer i min väg.

Jag har inte kunnat springa ordentligt på ett tag nu pga problem med min baksida. Jag har saknat löpningen och tycker den är ett fantastiskt bra komplement till allt annat jag gör. Så nu springer jag igen. Kravlöst. För att bibehålla balansen. Löpningen fungerar som “genomsköljare” och andrum. Lättsam (kanske inte alla gånger, men i alla fall som utgångsläge).

Jag väljer att springa utan klocka. Utan appar. Enbart på känsla och med borgskala som mått på min egen ansträngning. Inga krusiduller och väldigt avskalat. Jag har inget syfte eller anledning just nu, att jaga tider, det gör jag på cykeln.

Vad jag vill säga är att jag också brottas med prestationsdjävlar ibland, inte att förväxla med samma härliga drivkraft som jag har på cykeln, men jag har lärt mig genom den resa jag gjort hitintills att hålla dem i schack så att min insida är lugn och lycklig. Visst misslyckas jag ibland, jag är inte mer än människa och ibland surar jag över ett tungt löpsteg som kanske veckan innan var lätt.

Oftast i efterhand känns det ganska löjligt. Det är som med allt i livet – vissa dagar är bara bättre än andra.

[insert]

[/insert]