Fick frågan om att sitta fast – i pedalerna. I skogen och på landsväg och om jag alltid väljer det. Svaret är ja – alltid. Det viktigaste jag tror är att påminna sig om att ALLA har varit nybörjare någon gång och ALLA har gjort den klassiska SPD-vurpan. Alltså när man sitter fast och inte hinner dra loss en fot för att sätta ned i marken innan cykeln välter. Du välter med den alltså.

I skogen då – när man inte hinner parera inför ett fall så kan man såklart efter otaliga vurpor där knäet förmodligen landat i marken först flera gånger och fått massor av styrk, kan man garanterat tappa tilltron till att sitta fast. Jag säger tänk om. På med knäskydd så du får självförtroende och träna upp dig att sätta igång från stillastående och lyckas klicka i och sedan tvärtom klicka ur.

Jag tycker helt klart att det är betydligt läskigare att inte sitta fast och ha kontroll. Att arbeta upp reflexer och parera så man hinner dra loss foten innan en vurpa är ett faktum, kommer med tiden och sätter sig i ryggmärgen. I början är det sjukt jobbigt och lite skrämmande att man inte ska hinna komma loss. Att sitta fast har så extremt många fördelar så jag tror att med träning – så kommer du aldrig vilja köra utan SPD. Du får kraft och kontroll på ett helt annat sätt genom att sitta fast.

Var själva SPDn ska sitta är som med det mesta mycket individuellt  för att ge de bäst kraft och förebygga skador. Huvudregeln är att pedalaxeln – pinnen som sticker in i pedalen – ska sitta 5–7 mm bakom trampdynan. E

Du hittar rätt fästpunkt genom att först känna efter var stortåns grundled sitter, alltså där stortån sitter fast på foten.  Sedan mäter du ut lilltåledens grundled – markera med penna – det brukar som regel vara där foten är bredast.. Klossen ska sitta däremellan till att börja med.

Dock om plattisar dvs pedaler utan SPD får dig att känna dig säkrare – ska du köra på det – huvudsaken är att du cyklar!

LYCKA till och du ge inte upp – vi har alla varit där.