Handen på hjärtat – hur många minuter av din gjorda träning har du tyckt varit kul. Kärleksfull. Ödmjuk mot hjärta och själ.
Vi diskuterade det idag. Och jag började fundera.
Hur många av oss tränar verkligen för att vi tycker det är kul? Eller rättare sagt väljer att träna träningsformer som landar bra i både kroppen och hjärtat – inte bara låter bra eller för att någon annan har sagt att vi ska träna det. Eller för att det är trendigt just nu.
Det tog mig år att välja bort sådant jag inte tycker är kul och istället bara välja att träna det jag verkligen vill. Visst ibland finns det inte njutning i ett enda andetag under vissa löprundor och i bland känns varje pedalvarv slitsamt – men i slutändan så är det ändå kärlek, inte enbart efteråt när känslan av nöjdhet kommer krypandes.
Alla träningsformer passar inte alla. Punkt. Och siktar du inte på att vinna OS eller ta ett bragdguld så är den viktigaste anledningen till att träna att må bra och få ett hälsosammare tillstånd. Att må bra sitter lika mycket i huvudet och själen som i kroppen, så väljer du att belasta kroppen och stressa den med fysisk aktivitet som du inte tycker är kul har du förlorat en stor del av avsikten med ditt träningspass.
Hur tänker du?
Jag och Åsa på YogaGames i våras. Vi hade kul.
Att träna för att det är kul är ett av mina absoluta huvudmål! För mig är det klassisk core och styrka som är den “tråkiga” träningen men samtidigt är den ju nödvändig för att hålla i längden och bli starkare i övriga idrotter.
Jag tänker ungefär som du. Skulle aldrig slösa tid på att träna något som är trendigt och inne just nu, bara för sakens skull. Det finns så många “heta” träningsformer jag har testat men valt bort i nästa andetag, även om andra har hyllat dem och är frälsta.
Varje vinter tänker jag t.ex. att jag kanske ska börja åka längdskidor, men lika många gånger har jag insett att jag ju inte tycker att det är varken kul eller värt slitet med att hålla utrustningen som behövs i trim. Jag faller alltid tillbaka till kall och knarrande vinterlöpning, och även om det är precis som du skriver – vissa rundor är ett smärre helvete – så älskar jag det ändå in i själen och tillbaka.
Livet är för kort för att lägga på sådant som andra gillar, och det gäller allt du gör, inte bara träningen såklart. Live the life you love, liksom. :)
Vilket bra inlägg Jessica!
För mig är det viktigaste att träna för att jag vill och inte för att jag borde eller måste. Det ska vara roligt och lustfyllt, annars blir det itne av i längden.
Sen är inte varenda pass så där superroligt, inte hela tiden men i slutändan gör man det ju som du säger, av kärlek. Det är endorfinerna jag vill åt. Känslan av vara riktigt stark och alla upplevelser som träningen ger!
Jag satsar lite högt till sommaren vilket innebär att jag får jobba lite extra, i bland “ta” mig ut på mer eller mindre roliga pass för att de ger mycket.
Jag väljer också bort sådant som jag inte tycker är roligt även om det skulle vara hur bra träning som helst.
Helt rätt Jessica! Håller med fullständigt!
Träna ska inte kännas som ett måste, det ska vara roligt och göras helhjärtat. Man ska älska det man gör! Jag tror att alla kan hitta något som faller en i smaken bara man försöker..
Själv tränar jag endast för att det är så fantastiskt kul, ser varje gruppträningspass som en belöning till mig själv och min kropp – att det sen ger positiva resultat är bara en bonus!
Jag skulle uppskatta att kanske 60-70 procent av min träning är sådant jag tycker är genuint kul, som klättring, och resten är direkt tråkiga grejer som jag behöver göra för att orka med det roliga :) Som ex rehab-övningar för en skada och styrketräning + rörlighet.
Jag håller med dig om att det är viktigt att hitta något som är roligt för att få en ´total´träningsupplevelse och för att träning ska bli en långvarig vana MEN… allvarligt talat tror jag att fler skulle vinna på att förmå sig köra sådant som upplevs som lite obekväm eller tråkig träning för att må bättre. Ta i hårdare exempelvis, eller träna mer styrka för att undvika skador längre fram i livet. Är det inte lite så att man alltid tenderar att göra det man är bra på, fast man ofta egentligen skulle behöva lägga tid på det man är sämre på?
Helt rätt! Det måste vara kul annars är det inte bestående. Jag får ofta frågan “är det inte tråkigt att träna med kettlebells”…NEJ, det gäller att hitta en träningsform man gillar och då är det inte tråkigt. Sen gör man ju annat också som kanske inte alltid är lika kul men nödvändigt.
Så klokt inlägg! Just idag tänker jag extra mycket på vad jag vill och behöver – sitter på kontoret med någon slags rygg/nackspärr efter morgonens träningspass, boooh :(
Skrev precis ett inlägg om hur viktigt det är att det känns rätt på ett pass och vad som påverkar en till att inte trivas. Hade mitt första Crossfit-pass igår som nästan gjorde mig tårögd för at jag hade för stora förväntningar och för att jag jämförde mig med andra. (Vilket man ALDRIG ska göra!)
http://levelup.blogg.se/2012/october/crossfitta-2.html
Vad GLAD jag blir att ni vill diskutera. Jag är lycklig över att vi alla vill träna för glädjens skull och håller absolut med om att viss “tråkträning” är både nödvändigt och hälsosam – men den ska vara lycklig på ett sätt ändå.
KRAM
Pingback:Träning och tänkvärda tips | Stepup 2 Fitness
Åh! Jag är så glad och stolt att jag kan säga att jag endast tränar det som jag tycker är kul. Varje pass längtar jag inför, och ser det nu inte som “träning” utan mer en hobby, dit jag kommer – har kul och utvecklas varje gång. Jag har förmånen att ha så otroligt inspirerande tränare och folk omkring mig vilket bidrar till det roliga.
Jag tränar sådant jag är dålig på, och det är inte alltid kul i stunden. Men jag måste ändå säga att förbättringarna jag ser väger över – varje gång och självklart är det peppande att se att den tiden ger utslag i vardagen och träningen.
Nu är jag sugen på ett Jessica-hjärta-spinning-pass och det kommer göra mig lika glad i sinnet som i kroppen! Tjohoo!
Bra inlägg! Det är verkligen viktigt att hitta det man själv tycker om. Hur många är det inte som bara tränar det som är trendigt eller inne för stunden och därför aldrig riktigt hittar den där äkta träningsglädjen och ger upp träningen efter två månader?
Hej Jessica. Läset detta kloka just nu och jag skall straxt leda ett 55 min Activiopass. Ja jag tycker det är Kul!! Det är kul att instruera andra och få dom att ha kul ihop med mig.Sedan är det väl så att om inte all träning manutövar görs på en vettig nivå så kanske det inte blir kul å då hamnar man i massa måsten. Ha rimliga krav på Dig själv å din träning. Hittar man glädjen så blir det okvså kul! Ha en bra dag!
Jag tränar absolut för att det är kul och numera skulle jag aldrig göra det om jag inte njöt av det jag gjorde… Glad kropp, glad själ!
Pingback:Det är inte alltid en endorfinkick - Endorfinkick
Sanslöst tänkvärt, man borde inte ägna sig åt träning som blir till “måsten” på något träningsschema eller liknande. Speciellt inte när det finns så mycket annan träning att välja på och som man kanske tycker är roligare. Om man tränar det man “måste och borde” tar man udden av all den där glädjen som är meningen med träningen..
En del av min vardag spenderar jag i träningskläder, ledandes lite olika gruppträningskoncept och alltför ofta får jag frågan…vilken träning är bäst? Det finns säkert fler PT:s/instruktörer och gymfolk som känner igen frågan. Jag blir alltid lika frågande tillbaka……bäst för vem och bäst för vad? Den bästa träningen är den som blir av. Sannolikheten att den blir av stiger om man ägnar sig åt sådant som ligger dig varmt om hjärtat. Det är ju inte för intet det finns något som kallas för träningsglädje!!
Jag tränar med hjärtat, dvs ägnar mig åt sådant som gör mig glad. Så när hela Sverige dansar zumba fortsätter jag nöta på spinningcyeln!
Hej! Under många år har träningen haft fokus – tappa vikt. Även om det har varit kul att träna så har mitt fokus gjort att det runnit ut i sanden och blivit perioder med/ utan träning. Väldigt lätt att bli besviken på sitt resultat. I år har jag lagt om fokus. Visst jag behöver tappa fett men nu har jag fokus på en utmaning långt utanför min comfort zone- tjejvasan. Nu tränar jag som aldrig förr med galet fokus och utmanar mig själv varje dag. Tex att springa ihop med någon . Aldrig direkt gjort och det gick bra, det var kul och jag sprang bättre än någonsin. Vem vet kanske jag dyker upp på running club en dag :). Summa- träna för att det är kul, ger glädje fysiskt och psykiskt!
Bra skrivit! Trots att jag betalt en del pengar för en av mina träningsformer väljer jag bort den då motivationen tryter! Istället tränar jag något som jag tycker är kul! Det ger mig mer både fysiskt och mentalt :)