Jag är på väg hem från Piteå. Har haft en fantastisk helg med ett nyfiket och drivet gäng från Korpen.

Det är en magiskt att jobba med sin passion sin hobby. Sådär så man får nypa sig i armen för att liksom påminnas om att det här faktiskt är mitt jobb.

Att få privilegiet att  utbilda och inspirera andra är något som är så extremt fantastiskt att det inte riktigt går att beskriva. Det är också så enormt viktigt att som utbildare ta ansvar för sin egen utveckling.

Jag tror att du som utbildare kommer längst och lär dig själv om du är öppen för att lyssna och förstår att det sitter minst lika mycket kunskap som du innehar, om inte mer i rummet där du befinner dig.

Som utbildare har du ett ansvar att lyfta och ta fram allas starka sidor. Ge verktyg som lyfter och utvecklar varje individ. Ge de där byggstenarna som skapar en bas att stå på som känns bra i magen och nycklarna som gläntar på dörrar som känns utmanade men lockande.

Det finns inte ett rätt sätt. Det finns lika många som individer i rummet. Du som utbildar behöver utbilda dig själv och ständigt sätta dig i situationer där du puttas i riktning för utveckling.

Du har ett sådant galet stort ansvar att det är läskigt.

Varje gång jag har haft en utbildning så är min själ lite extra ödmjuk och hjärtat varmt av det utbytet av kunskap och erfarenhet jag tar med mig därifrån. Utbilda är egentligen ett dåligt ord – utbyte är ett bättre.

Tack för Piteå och  a l l a  som jag genom mitt jobb fått utbyta erfarenheter med och inspirerats av.