Jag fick en uppmaning av av Explorista om att ge mina tankar på hennes inlägg.
Jag har berört det så många gånger, tex här, och blir fortfarande både ledsen och uppgiven över att det sorgligt är så snedvridet. Och jag ser det också som en av de viktigaste uppgifterna jag har i mina sociala kanaler, att försöka balansera upp ett sunt ideal som handlar om hälsa – på riktigt – och att just vara hälsosam kan ta sig många olika former. Det finns verkligen inte ett enda korrekt sätt eller ett enda korrekt utseende.
Jag gjorde som Emmi och sökte på “Health” på Pinterest och här är mitt resultat. Visst är det sorgligt. Är en kropp som överensstämmer med våra ideal per automatik en lycklig och hälsosam kropp? Och bor det en lycklig hälsosam människa i den? Ibland ja och ibland absolut inte alls.
Vi är inte starkare som människor om alla ser likadana ut – men konstigt nog fortsätter vi att tro det. Eller även om vi, med handen på hjärtat, VET innerst inne – att vi alla verkligen borde se oss själva att vi duger precis som vi är, så är det förbannat svårt – när det blåser som allra mest.
Det är klart att jag inte föddes med värsta självförtroendet och självkänslan. Den har vacklat och gör det än idag ibland. Jag är ingen övermänniska som kan se förbi alla krav och förväntningar från omvärlden på hur “vi” borde se ut. Men jag har verkligen tränat mig själv till att gång på gång orka lyfta mig själv och resonera hälsosamt när koncentrationen av yttre påverkningar blir för stor. Och tro mig, det har tagit både tid och tårar.
Träning är en naturlig del i mitt liv. Något som borde vara en naturlig del av allas liv. En livsviktigt komponent som gör oss starkare, lyckligare och hälsosammare.
Ganska ofta, tyvärr, slås jag av att det inte är så alls, för många av oss. Att all projicering utifrån, alla ideal, alla normer och prestationsriktad mål, skapar en bild som utåt sett kan verka hälsosam och beundransvärd, men på insidan gör dig olycklig och ångestladdad. Och faktiskt inte det allra minsta hälsosam.
Att vara hälsosam handlar faktiskt inte det minsta om magrutor, kilometertider eller muskelmassa. Det handlar om att vara i balans i livet. Med dig själv. Att kunna se och ta beslut om vad som gör dig lycklig och stark. På fler plan än skivstänger, handstående och muscle ups.
Jag tycker så klart att man ska röra på sig och träna. Vi är gjorda för rörelse av olika slag. Aktivitet som gör oss starka och glada från insidan, inte sådan som blir ångestladdad och ett måste för att vi står mitt i blåsvädret av alla budskap och ideal som basuneras ut i den sociala sfären. Faktiskt, följer du någon som ger dig ångest istället för inspiration med en varm känsla i magen, avfölj!
Vi har begränsad tid här på jorden. Den tiden är din. Varje sekund, minut och dag. Låt ingen eller inget som inte har någon större substans ta för stor del av den tiden. Du kommer inte vara lyckligare eller anse att du är mer perfekt, värd mer för att du tränar den dagen du kanske allra mest borde tagit en vilodag. Sanningen är den att om du är ute efter att spränga tider och prestera så är du galet fel om du inte investerar rätt i balansen mellan vilodagar och träning. Och tränar du för att du vill forma dig själv i en mall, sluta. Det finns ingen mall som gäller för alla, du måste hitta den som får dig att vilja leva om varje dag hundra gånger men som också får dig att längta till morgondagen utan pekpinnar, ångest och måsten.
Du behöver din vila. Din sömn och dina träningstimmar på kontot. Lika väl som du behöver kunna gå till spegeln på morgonen och egentligen inte tänka så mycket mer att livet är fantastiskt.
Du kommer bli älskad för den du är, på insidan, aldrig för den du är på utsidan.
[insert]
[/insert]
Så bra skrivet, tack för att du tog dig tid att ta mina tankar vidare!
Bra skrivet. ♥
SÅ bra. Detta som borde vara så självklart, men istället är något man får kämpa för att inte glömma bort. Tack för att du påminner än en gång!
För mig har det giftigaste med prestationshetsen varit att min träning blivit så mycket allt eller inget. Till exempel; 4 veckor med bra träning och sedan 1 vecka när jag varit förkyld och inte tränat alls. Och sen då när jag blivit frisk så har jag ju inte vågat gå iväg, just för att jag vetat att jag inte kommer orka vara på topp som innan. Så då blir det två veckor till utan träning och vips så är jag deppig av två anledningar; 1. att jag inte presterat och 2. att jag inte rört på mig tillräckligt!
Det är först det här året som jag verkligen kommit till insikten att träning inte bara behövs för att bli snabb, stark och annat, utan faktiskt även behövs bara för att kort och gott må bra psykiskt och vara i balans. Och det kan lika gärna vara genom 30 minuters promenad i solen som en svettig timme på gymmet – det som min dagsform pallar med helt enkelt. Och så struntar jag i om jag inte slog något rekord.
Och jag känner mig mer hälsosam än jag någonsin gjort!
Återigen tack för alla kloka blogginlägg och bra tips. Är så glad att jag upptäckte din blogg i år!
Du skriver så bra Jessica. Tänk om vi kunde se rakt igenom människor så skulle det avslöjas hur dåligt många kroppar mår. Samma sak tvärtom. Jag har t.ex. betydligt mindre muskler & sämre kondition än på länge men känner mig ändå starkare. Balans på alla plan är viktigt.
Kram!
AMEN! Och jag uppfattar det som att fokus börjat skifta lite faktiskt..folk börjar vända sig ifrån det ytliga. Såna som du behövs!
Om ni tänker efter så är det ofta smala och vältränade personer som skriver såna bloggar och inlägg. Inga missnöjda personer med övervikt och dåligt självkänsla. Eller har jag fel?
Pingback:Hälsa 2.0 | MAGASINETKVINNA.com
Klokt och bra. Det gäller verkligen att stå emot alla trender, backa och tänka efter en gång till: vad är bäst för mig?
Tack alla! Och en snabb kommentar till Tomas – näe jag håller nog faktiskt inte alls med dig där.
Glädjen i att du ännu en gång sätter ord på det som så många behöver läsa, världsviktigt och galet aktuellt blogginlägg. Tack!
En självkänsla baserad på prestation är bräcklig men lättare att nå en den där inre styrkan.Funderingar som du sätter ord på. Tack,
Word! Ingen är perfekt men alla borde må bra och trivas med sig själva.
Pingback:Vad menar jag egentligen när jag säger hälsohets? | Det ätstörda samhället